Här nedan ser ni Diana, lilla Adrien och så Viktoria!
På tisdagskvällen åt vi middag allihop tillsammans, värdföräldrarna, Viktoria, Diana och jag. Men onsdagskvällen var det andra planer - för att Viktoria skulle få lite ensamtid med värdföräldrarna så gick jag och Diana ut på restaurang (min faibla röst till trots).
Vi hittade till ett litet brasserie i närheten, som heter Le Poincaré. Alldeles klassiskt franskt.
Efter att ha velat ett tag över huruvida den stora steken med pommes eller den vegetariska lasagnen skulle smaka som bäst just denna kväll, så fick jag rekommenderationer av kyparen och tog lasagnen. Och det ångrar jag inte, minsann! Den var för fasligt god.
Själv tog Diana en sallad med fyra ostar.
Resten av kvällen satt vi och pratade, pratade och pratade. Om högt och lågt; pojkar, Paris, dåtiden och framtiden. Jag pratade så min röst blev än hesare än den varit de senaste dagarna. (Men jag kunde bara inte låta bli).
Så fick jag och Diana lite kvalitetstid - något jag verkligen sett fram emot. När vi skiljdes åt i natten kände jag mig så tacksam för att jag kommer överens med de tidigare au-pairerna, som har haft så stor roll i Valentins och Adriens liv.
Vi delar ju redan så mycket.
det låter urmysigt! Och halsen är bättre?
SvaraRaderaMysigt värre! O som du skriver, värdefullt att du kommer överens med de personer som du delar så mkt med =) Lasagne går alltid hem ;-)
SvaraRaderaSpännande att läsa inlägget med massa skojigheter om dig. Det är alltid kul att få lite detaljer om personen bakom bloggen. Du verkar vara störtskön haha!
SvaraRaderaVad roligt att familjens förra au-pair kom på besök. Hennes blogg har jag faktiskt kikat in på någon gång tidigare såg jag nu.
Och du, den där lasagnen du åt, mums vad hungrig jag blev av att se den bilden!