Fête d'anniversaire et raclette

Det tog lååång tid för oss att ta oss ur sängarna på lördagsmorgonen, och själv vaknade sängsällskapet mitt inte förrän klockan 12. Efter en mindre frukost tog vi oss ut på gatorna i Paris - vi hade nämligen blivit bjudna på barnkalas.

Valentin fyllde 5 år för drygt en månad sedan, och nu efter juletider och bostadsflytt så var det dags för födelsedagskalas. Jag och Marieke skulle vara med och hjälpa till!

Ute sken solen så fint, när vi gick på vår kyliga promenad hem till min värdfamilj.

Vi var där en timme tidigare för att börja med förberedelserna, och jag och Marieke målade ansiktsmasker på pojkarna. Valentin önskade sig franska flaggan i ansiktet, och blev så nöjd med resultatet!

Hur stilig blev han inte?

Därefter målade han även mig. I samma fina färger, givetvis!

Adrien skulle självklart matcha sin outfit med spiderman-smink! Marieke var duktig som målade trots att totten inte alls kunde sitta still.

Och när han såg sig själv... WOW...! 

Han kunde inte sluta kråma sig, le, skratta och titta finurligt på sig själv i selfie-kameran.

 Adrien återgäldade med ett eget konstverk i Mariekes ansikte.

Helt klart konstnären bland oss, tycker ni inte?

Här har vi alltså svenskan och holländskan. En målad av femåringen, en av tre-åringen. Ser man skillnad? Vi fick oss många goda skratt åt våra lite ovanligare uppsyner.

Sedan kom barnen och kalaset drog igång..!
Bland annat med en version av hela havet stormar, där barnen dansade omkring och hoppade in i ringar när musiken tog slut.

Ooouuff... Det var ingen lätt match att underhålla och hålla dessa barn i schack i tre timmar. Efteråt var vi alla helt slut, och barnen hade ätit så mycket godis och kakor att de var sockerstinna så det rann ur öronen på dem.

Jag och Marieke gick hem och vilade lite, men strax igen for vi iväg för att äta...

... Raclette! Ännu ett önskemål av en tösabit med god smak (henne alltså).

Första racletten för henne och fjärde för mig. Det slutar inte att vara förnedrans jädra gott, alltså.

Vi satt och åt till dess att all ost var smält och tallriken var välskrapad, brödet uppmumsat och alla charkuterier slukade. Sist av allt satt jag och knaprade på ostkanter - så gott var det. Man kan verkligen inte sluta.

Mätta och lyckliga efter en god måltid tog vi métron hem, och hamnade framför en film och en kall burk läsk. Mmmm...