Lösenord

måndag, januari 19, 2015

Au café et à la gym

Den tredje dagen, och även Mariekes sista dag i Paris, blev lite halvt värdelös - aktivitetsmässigt. Planerna vi peppat inför blev inte alls som vi tänkt, och hela väntan på att Marieke skulle åka hem på kvällen gjorde att dagen mycket hade en olustig "väntan" över sig.

I vilket fall som helst tog vi oss ut efter lunchtid för att hitta ett biljardställe. Marieke gillar inte att ta métron, vilket bevisas med minen nedan. (Däremot gillar hon ännu mindre att gå, så det är som det är, ba'.).




När vi kom fram till stationen där vi letade biljardställe blev vi vrålsugna på crêpes. Så vi köpte varsin av en man som riktigt pyrde av entusiasm inför att få grädda dem till oss (eller inte).




Men det spelar ingen roll, för goda var de i vilket fall!




Det var här våra biljardplaner gick i stöpet. Stället vi gick till hade tagit bort sina biljardbord och satsade nu endast på poker (kanske ska ändra namnet från "Biljardakademin" då, kanske, kan man tycka!). Därför fick vi ta en nödlösning och...

... satte oss på ett café!




Här betällde vi in varm choklad med grädde respektive te, spelade wiki-spelet på våra mobilen, pratade, såg på musikvideos på NRJ och gjorde mest ingenting.




Bland annat skrattade vi åt att vi har så skrattretande olika huvudstorlek. Det är alltså inte jag som har jättelitet huvud. Det är Marieke som är en jätte.




Vid fem-tiden var det dags för träning! Jag hade övertalat Marieke att vara med på en av mina friskis-pass, och nu skulle hon för första gången få testa på svensk jympa!




Vi kom dit extra tidigt, och hade därför tid att leka apor och hänga i läktarna. Och misslyckades med att göra chin-ups.

Jag blev som vanligt helt slut efteråt, medan Marieke ens knappt var svettig. Hur orättvist var inte det på en skala?! I alla fall tog vi métron tillbaka hem, och jag serverade min kända bolognese som vi åt framför Scrubs.

De sista två timmarna innan vi var tvungna att åka mot busstationen lekte vi den otroligt snuskiga leken "Never have I ever..." där vi berättade båda stort och smått om våra eskapader i sänghalmen. Riktigt underhållande, skrattkittlande och fördjupande av vänskapen, utan tvekan! Dessutom sammanfattade vi resan; berättade de bästa och sämsta ögonblicken, och skrattade åt nya insideskämt om babyponnys.

Klockan 21:30 tog vi métron till busstationen, och mot bussen som skulle ta Marieke tillbaka hem till Nederländerna. Hon fick en stor kram, och hopp om att vi i april kommer ses igen... (och att jag får träffa hennes nya pojkvän!).


2 kommentarer :

  1. Men jaa, hur logiskt är det att döpa ett poker-ställe till biljard-palats?! Nää, ingen skugga ska falla över er slutledningsförmaga där inte. Vad mkt ni hann med! O ja, allt lite orättvist det det. Var samma för mig o min bror. Senario: Jag har alltid varit bättre än min bror pa skidakning. Vi har inte akt pa flera flera ar o ger oss av till Alperna. Min bror, som gatt fran pojke till man, o därmed fran spinkis till muskler, är helt plötsligt hästlängder bättre än mig! Parallell-aka o hej o ha. Jag sliter hart som ett djur i skidskola en vecka för att komma ikapp. Lyckas jag? Nääe.
    Naväl, sidospar. Back to track:
    Vad spännande att träffa hennes pojkvän!
    Hur spelar man "jag har aldrig..." utan drinkar?

    SvaraRadera
  2. Även om det inte riktigt blev som ni planerat så tycker jag det där lät som en väldigt mysig dag. Haha, nej han mannen nu köpte crêpes av såg inte direkt ut att vara något vidare serviceinriktad. Det är nästan så att han ser så uttråkad ut att jag hade övervägt att köpa av någon annan. Tur att de smakade bra i alla fall:)

    Haha, ja, de borde verkligen döpa om namnet på det där stället. Heta Biljardakademin och inte ha ett endaste biljardbord. Dåligt!

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)