Tillsammans gick alla en långsam marsch längs Avenue de la République. Folk gick med stora plakat, teckningar och texter. De gick med pennor i håret och pennor i händerna, satte upp affischer och överallt runt på sidorna hängde folk ut egenskrivna dukar med hyllning för frihet och gemenskap. Det var vackert att se.
Sammandrabbningen var så stor att flera tunnelbanelinjer var tvungna att stänga. Att se så många som brydde sig, som kämpade sig dit, som gick marschen, som höll upp sina plakat. Alla stod upp mot terrorismen och för ett enat folk.
Det var beundransvärt, faktiskt.
Jag far typ gashud. Sa himla mäktigt.
SvaraRaderaSV: Aah, nu ser jag ju! Inte alls dumt, da blir det lättare att halla isär date:r o annat folk ;.)
Deltog du själv?
SvaraRaderaJag följde tv-sändningen här i Sverige. En mäktig syn!
teruko: Ja, i lite mer än en timme gick jag i den långsamma marschen. Men det var minsann svårt att ta sig hem sedan...
SvaraRaderaVilken bra sak. I sådana stunder önskar man att man kunde vara på plats och delta. Fint att du gick med. Kan tänka mig att det var svårt att ta sig hem sedan. Vet bara hur kaosartat det var att försöka åka metro under nyårsafton kvällen och natten haha.
SvaraRaderaÅh, jag är så avis på dig som få bo i Paris. Jag blev totalt förälskad i staden och då besökte jag den ju inte ens under de finare årstiderna. Tänka bara hur fantastiskt det måste vara i vår när alla blommor blommar....åh♥
Hoppas nu att det lugnar ner sig i staden, och att du är försiktig.