Lösenord

torsdag, maj 08, 2014

Paris: Dag 5, Square des Batignolles et un grand macaron au chocolat


Sista dagen i Paris, och dagen jag äntligen skulle få låta min syster sova ut. Vi skulle nämligen checka ut vid 12-tiden redan, och flygbussen mot flygplatsen gick inte förrän 18. Därför tänkte jag att vi tar frukosten efter utcheckningen, och undviker stress (tänka sig, vad jag har bakom pannbenet, va!).

I alla fall. Efter utcheckningen traskade vi iväg genom ett halvmolnigt Paris till Café Des Dames, och slog oss ned på uteserveringen.




Där beställde vi varsin lite matigare frukost - Nathalie rökt lax med toast och dill, och jag grillade mozzarellatoast med tomat och serranoskinka. Till det blev det juice, te, café crème och så den sedvanliga brödkorgen till maten.






Mums! Jag var mycket nöjd, och åt till dess att jag storknade. Helt plötsligt - precis som natten innan - så började regnet ösa ned. PANG, sade det bara. Så såg man fransmän som tafatt sprang med tidningar över huvudet, eller andra som mer lugnt traskade med sina paraplyer.




Regnet smattrade mot markisen och där satt vi varma och torra under värmelampor, och jag satt och kunde bara tänka på att detta är sista dagen...




När regnet lagt sig och vi suttit där närmare 2 timmar, så begav vi oss ut på promenad. Vi gick förbi fina hus som vanligt...




Och besökte senare en obesökt park för första gången - Square des Batignolles.








Den var fin den, ska ni tro, med porlande bäck, bonsai-liknande träd, träbroar och en liten damm med fåglar, ankor och fiskar.

Vi traskade vidare, och stötte på mer fantastiskt fagra franska fasader. (alltså jag dör typ)




Innan vi kom fram till Parc Monceau - en annan, mycket större park!








Eftersom det är onsdag och barnen är lediga från skolan då, så var det fullt ös i parken. Barn som sprang runt och lekte överallt! Nathalie hittade dessutom en kompis (alltså hästen).

När vi var klara med att leka i parken gick vi för att äta en sista crêpe..
Alltså, resans sista gudomligt goda, varma pannkaka med smält nutella....

Kommer ni ihåg hur jag berättade att mannen på favoritcrêperiet började känna igen mig? (inte konstigt eftersom vi var där varje dag nu dessa fem dagar)... Han skickade med mig en lapp med sina kontaktuppgifter, och önskade att jag skulle kontakta honom när jag kom hem till Sverige. Haha, se där, man kan ragga med crêpes!




Och det tyckte minsann Nathalie var lite kul. (Jag har dolt uppgifterna i respekt för herren själv).  Men nä, han är inget för mig... Men en rolig upplevelse ändå, ska ni tro!




... Vi sade adjö med våra crêpes, som vi åtnjöt på en parkbänk. Nathalie åt en beurre sucre (med smör och socker) och tyckte de smakade precis som morfars pannkakor. Haaa - säger jag då.

Eftersom bussen mot flyget snart skulle gå, och vi skulle vara på resande fot mellan klockan 18:00-23:55, så bestämde vi oss för att köpa med oss matsäck. Hur gör man inte det bäst, om inte på ett äkta franskt boulangerie?




Vi köpte en baguette med skinka, tomat och sallad, och så en baguette med chokladbitar i. Och så en stor chokladmacaron, för att Nattis skulle få det äkta franska bakverket.

Därefter blev det mest mycket väntan. 





På flygbussen tog vi en sista creepy-syster-bild (de blir alltid creepy när man tar på oss. Nathalie ser bara lömsk ut och jag vet inte vad för känsla jag försöker förmedla...)

Vi delade på den stora chokladmacaronen




Nathalie tyckte den smakade kladdkaka. Jag tenderade faktiskt att hålla med. Fastän kladdkaka är godare.

flyg, flyg, flyg, Arlanda Express och nedan skådar ni en trött syster på resande fot. 




När vi kom fram till Stockholm uppmärksammade vi att tunnelbanan slutat gå, och därför var vi tvungen att ta en taxi hem. Men att kasta sig ned i sängen halv två på natten, helt slut efter en dag med promenad och flyg, var något av det behagligaste, alltså....


... Och det var den Paris-resan.
Snipp snapp slut.

(fram till i juni, för då flyttar jag dit! hihih)



3 kommentarer :

  1. Snacka om att utnyttja resan till max =)
    O vad charmigt det där med crêpes-försäljarens raggningsförsök! Det är så jag föreställer mig fransmän: Romantiska men ganska framfusiga.
    Den sista större parken får mig att tänka på Monet som målade näckrosor!
    Hoppas du kan känna mer "På Återseende" än "Farväl" nu =)

    SvaraRadera
  2. Alltså, min dröm!!! Jag älskar kärlekshistorier som börjar så, med en skrynklig lapp.
    Synd att crepes-killen inte var någon för dig he he

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)