Lösenord

torsdag, maj 29, 2014

Helium i spets, Redoy och fler indiska överraskningar


Onsdag - en av de där fasligt bra dagarna. Trots att det ännu var lite gråmulet trotsade jag vädret och klädde mig hoppfullt i en av mina spetsklänningar. Rödljuset blinkade på skalpen sedan dagen tidigare (min syster och jag skulle färga om håret, och hon valde en aningen-för-skrikig färg).

Aja. Nu står jag för att jag färgat håret i alla fall, så får vi se om det gör att folk blir lugnare i trafiken.






Morgonen var ledig, och därför spenderade jag den på favoritfiket. Där tog jag min sedvanliga frukost med yoghurt, müsli, en smörgås med ost och skinka samt typ fyra koppar te.




Och så skrev jag på min roman! Och vet ni? Jag har nu skrivit mer än 30 000 av 40 000 ord. Snacka om att jag börjar närma mig slutet! (detta trodde jag aldrig skulle ske!).

Sedan var det meningen att jag skulle praktisera med lite terapi, men det blev tydligen inställt så jag åkte för att välkomna den här grabben. Han åkte från Linköping och skulle äntligen komma hem till Stockholm!




Åh, det var så fint att se honom! Vi åkte hem till mig och...

... som ni kanske minns så fick jag oersättligt fina gåvor under min avslutning på simskolan...
Det var dags att förverkliga en av punkterna på listan, nämligen:

#23: Inhalera helium.




Och nu kan jag bocka av den punkten från min Bucket List.
Nu checkas det av som på räls här, och jag bara förverkligar dröm efter dröm.... Det var riktigt kul!


Därefter åkte vi och mötte upp gänget, och sedan blev det indiskt (igen) på favoritrestaurangen. Jag hade fortfarande inte hämtat mig från chocken tidigare, och var så oerhört tacksam mot de underbara människorna som jobbar där.

Gav därav bort en liten present, men det känns lite mesligt i jämförelse med den gest de gav mig...




Maten var som vanligt fantastiskt god, och vi alla njöt tusenfalt.


Och så hände det igen....
Nä alltså. Fy sjutton. Den här gången blev jag inte lika chockartat apatiskt, utan jag kunde åtminstone bemöta gesten. 




Jag blir nästan stissig, så glad jag kan bli av en burk glass. Jag hade givetvis berättat om föregående händelseförlopp för mina vänner tidigare ("och alltså ni har ingen aning om vad som hände, alltså, jag blev helt stum, alltså!!!!") och nu kunde de med egen blick åskåda att jag inte ljugit ihop historien!

På vägen hem blev det kalas och Jonny-(Ponny?)-ridning. Detta för att Malin skadat foten och fått gips.




Det tyckte vi andra var mer roligt än Malin.


Därefter åkte vi alla hem, jag och Redoy tittade på stand-up och åt gigantisk chokladboll, och därefter somnade vi.... typ.... tre/halv fyra-tiden eller något.

Och det var den fasligt fina onsdagen!


4 kommentarer :

  1. Vilka härliga kylskåpsmagneter du har. hur har du gjort dem? :)

    SvaraRadera
  2. Ååh, livet är så underbart ibland! Vad såg ni för stand-up?
    O håret är jättefint, kommer säkerligen att ta ett tag innan du vänjer dig, det brukar det göra, men oj vad du kommer trivas om ett tag tror jag =)

    SvaraRadera
  3. Åh grattis!! Eller vad säger man när någon klarar av punkter på sin lista? Hursomhelst, grattis, jag blir glad av att se dina drömmar gå i uppfyllelse

    SvaraRadera
  4. Amanda: Vilken liten solstråle du är, tack! Tänka sig, att någon kan bli glad för att jag blir glad. Det är lite vansinne, det... (och ännu knasigare är väl att jag blir glad över att du blir glad över att jag blir glad?!)

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)