Alltså....
Nu har jag varit hemma - vad, knappt ett dygn?
Folk frågar mig hur resan var, och hur jag mår. Faktum är att jag denna gång - mer än alla andra - känner mig underlig och tom. Allt blev så verkligt för mig där. Det känns konstigt. Visst, Stockholm är fint och välbekant, men...
Jag är kär i Paris. Nu blev det återigen påtagligt hur starkt det fattas mig, och att det är där jag hör hemma...
Jag blir nästan lite avundsjuk jag! Att få känna den känslan, att man hör hemma, det är en fin känsla som faktiskt inte ska underskattas =) På fotot ser du verkligen ut att ha hittat hem =)
SvaraRadera