"Nä, nu vill jag inte vara sjuk mer."

Att vara sjuk må vara trevligt när man blir uppassad och får glass, men...

När jag vaknade upp igårmorse var det inte alls lika kul. Så tänkte jag att "nä, nu vill jag inte vara sjuk mer" och tog mig ut till stora staden. Turligt nog hade febern lagt sig och det enda som kändes av var en hesare hals, och därför bestämde jag mig för att ta halvdag på jobbet.

Jag tog mig upp, gjorde mig iordning och satte in mot stan. 

Väl där inne belägrade jag mig för en numera fånigt återkommande vana; frukostfika.
Tillsammans med datorn och bokskrivarlust satte knapprandet (liksom knaprandet) igång.

Jag tog mig även tiden att (diskret) iaktta närvarande fikagäster, lite finurligt sådär. Alltid kul att observera människor; vad de gör, hur de beter sig, deras bemötande gentemot andra, deras hållning och utstrålning... 

Man kan läsa så mycket av en människa bara genom att beskåda denne en aning. Så fasansfullt intressant!
Och efter några skrivna rader och lite observerade människor var frukosten inmundigad, så jag tog mig vidare till jobbet...

... Där jag satte mig ned och inväntade att få medverka på en eller annan parterapi.

Men tji fick jag, för inga av paren var direkt sugna på att ha med mig i rummet. Jag satt mest snällt och pluggade, till dess att jag kände att halsen började retas ordentligt.

Nehe. Frisk fick jag inte vara länge, alltså.
Därför bestämde jag mig för att avboka kvällens garanterade terapi, åka hem och belägra mig i sängen.

Efter lite sällskap och film med Bastian, som så gosigt kom på besök (igår med glass och idag med filmsällskap; jag tror han fått sig en snällhetsknäpp!) så återvände jag till sängens varma vrå.

Nu är jag däremot dunderförkyld som aldrig förr, med snorig nos, hosta, halsont och täppthet. Så grämer jag mig över att jag missar rolig terapi och barnvaktande, och hoppas innerligt att jag är frisk - redan imorgon (kursstart på babysimmet ju!)