Marieke har åkt hem och livet tuffar på som vanligt. Eller, så önskar jag att jag kunde säga i alla fall.
Det känns inte alls som vanligt. Det känns omtumlande och konstigt och otryggt och i högsta grad annorlunda.
I mitt huvud är det mycket som händer. Nästa vecka byter jag ålder till 22, Redoy har flyttat bort, Marieke försvann (tyvärr) lika snabbt som hon kom, Paris-flytten blir allt verkligare...
Och vet ni? Jag är rädd.
För att göra saker bättre försöker jag klä mig fint, smittas av barnens skratt på jobbet och senare komma hem och göra ett gediget kvällsmål.
Vilket hjälper - ibland. Fast sedan blir det sent och när jag ska sova är det alltid tankar som rullar. Tankar som gör ont, som sticker till, som skrämmer. Och jag inser i vilket fragilt stadium jag ibland är, trots att jag alltid menar mig vara så stark. Bullshit, alltså.
Just nu sitter jag och skär upp mitt äpple - lite fruktsocker inför morgonens simpass. Och ikväll när jag kommer hem ska jag vara ensam och göra precis. ingen. ting.
(Okej, kanske plugga. För det gör jag fan bäst.)
Åh, fina du. Att vara rädd är så mänskligt om något. Rädslan är en stor del av alla oss människor. Det viktiga är att inte vara rädd för att falla, utan våga falla. Våga vara rädd.
SvaraRaderaOch Mlisen, du vågar. Du är redan på väg. Du är på väg mot ditt Parisävenryr, du har tagit de första [och de största] kliven redan. Att sedan känna rädsla är viktigt att förstå att den inte är ett hinder, utan en drivkraft. Att gå emot sina rädslor är något av de saker som stärker en allra mest. Förstå att rädslan inte är en ovän. Är man rädd för att testa nytt eller misslyckas, då är det bara att utmana på och förstå att det finnsinga misslyckanden. Det må inte bli som man tänkt sig, men då har man försökt, men inte misslyckats. Det är bara till o försöka igen.
Att inte alltid vara starkt är mer än okej. Naturligt. Det är inget misslyckande. Våga falla - du har både styrka och mod att ta emot dig själv och att ta dig upp <3
Sometimes we fall down because there's something down there we're suppose to find.
Varma kramiga kramar
Mycket känslor som snurrar runt låter det som. Väldigt jobbigt, men också viktigt tror jag. O på något sätt "skönt" att du, som ju är expert på känslor i teorin (tänker på dina studier,) inte heller alltid vet exakt vad som försiggår där inne. Låter skönt att spend some quality time med dig själv =)
SvaraRaderaPS: det är ju det som är starkt, att våga vara rädd och svag <3
Emlisemli, det är allt det där du är rädd för som borde vara rädd för dig. Kom igen, hur mycket har du inte övat på att gå emot diverse rädslor?!
SvaraRaderaJag kommer ihåg att vi var livrädda för astöntiga saker, och varje gång vi tog tag i dem och gjorde allt ändå så blev det ju lite lättare. Du är ju fanimig asstark och hur tuff som helst. Oavsett vad det är du är rädd för nu så kommer det gå alldeles strålande, det är jag helt övertygad om.
HAHAHAHAHAHAHAHA åh vet du vad jag tänkte på mer nu när jag ändå höll på? Töntighetslistan!!!! Minns du den? Det är bara att ta tag i rädslorna, annars hamnar man där! :D
SvaraRadera