Det finns få saker i denna värld, som jag tycker är så avslappnande och helt kravlöst som att åka buss.
Jag fullständigt älskar att åka buss. Det är något med det dova brummandet, de försiktiga inbromsningarna, människorna som kliver av och på, trafikljusens skymtande när man kikar ut genom fönstret...
Idag hade jag kunnat ta den 7 minuters långa resan med tunnelbana, men istället hoppade jag på en buss och åkte hela 1:25 timme. Det blev en lång omväg med äkta kvalitetstid där jag satt med en bra podcast i öronen, tillbakalutad i ett varm och skönt säte utan några som helst krav på produktivitet.
Att åka buss, alltså. Det är så enkelt och lättsamt - man behöver inte göra någonting, man kan bara slappna av och vara i stunden.
Det är som terapi för mig. Att ha tillfälle och ursäkt att låta mig vara ineffektiv, bara få låta tankarna rusa, kroppen sitta stilla och bara vara Emelie.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Tack, nu gör du mig glad!
(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)