Lösenord

lördag, september 21, 2013

Friskhetsknäpp och GIGANT-bulle


Jag är glad som en lärka, för febern försvann tydligen lika snabbt som den kom.
Olyckligtvis var jag tvungen att åka till skolan redan dagen därpå (bara obligatoriska moment nu under kursen), och sitta från 9-17 helt febrig.

Första halvan av dagen var jag helt väck. Yrade, glömde saker, sade knasiga ting och hängde inte alls med i något sammanhang. Sedan helt plötsligt så släppte det!

Ena sekunden
satt jag och dreglade och typ somnade på min stol, och andra sekunden satt jag raklång i ryggen och gestikulerade vilt angående den subliminala kommunikation min intervjuperson tidigare förmedlat i ett intervjusamtal.







Attan, så härligt! Igår klädde jag mig därför klämkäckt och åkte på viktigt lunchmöte inför eventuell praktik till nästa termin. Jag tror jag skaffat mig en riktigt intressant praktikplats... (hush hush). 

Ibland har man allt bra tur, alltså.

---
 

Ìnte nog med det, efter skolan hade jag stämt träff med Jonny, för att det var min tur att bjuda på kanelbulle.Vi åkte till ett ställe på Östermalm där bakverken visade sig vara lite hutlöst stora som priserna var höga.


Ser ni kanelbullarna på disken?



Inredningen var mönsterglad och färgstark, och vi satte oss ned i ett litet hörn i ena änden av caféet som snart skulle stänga. Därtill bjöd jag på varsin kanelbulle och en cappuchino (och Jonny bjöd ofrivilligt - men med god intention - på te).




Alltså.. De var ju ENORMA!
En bulle var i princip lika stor som mitt eget huvud. Redan när vi satt vi bordet verkade Jonny tveka på om vi skulle få i oss våra bullar. (Men det fick vi, oroa er inte! Jag fick även hjälpa Jonny lite med sin, lustigt nog..)

Rätt omvälvande omständigheter gav upphov till omvälvande känslosamtal, och både jag och Jonny fick ut ett och annat som båda lättade våra hjärtan. I stunden kändes det som ett stort kaos av känslor (både positiva och trevande), men på lång sikt kan jag nog se detta som rätt stort för vår relation.

Inte nog med det - när stängningen var ett faktum kom personalen fram med en påse, och inpackat med tre gigantiska kanelbullar som annars skulle slängts. Vi fick dem!
Förstå min glädje när jag traskade hemåt med en påse med tre elefantbullar (vardera stora som fyra).

Jonny och jag hann även med lite ölhäng (pepsimax-häng för mig) med Redoy innan det blev sent nog för oss att dra oss hemåt.



3 kommentarer :

  1. Ååååh, Saturnus legendariska bullar va? Jag var tydligen där mycket som barn med pappa (han jobbade runt hörnet), men det har jag tyvärr inget minne av, hehe. Är de lika goda som de verkar?
    Lycko dig att febern lade sig!! Måste vara lite utav en lättnad, att inte behöva känna stress in för allt en eventuellt missar i skola och dylikt med virus i kroppen? (även om det är viktigt att vila när kroppen signalerar!)
    Det låter väldigt fint och väldigt viktigt, det du beskriver med din vän. Vissa situationer kan ge så mycket för framtiden, även om de kan vara obehagliga och svåra att tolka i stunden!

    Jag är tyvärr fortfarande rätt krasslig, men, det verkar bli bättre i alla fall :)

    SvaraRadera
  2. O herre gud! De var minsann inte giffel-storlek på dem inte ;)Jag är nog mer för kvalitet än kvantitet, men kan man kombinera båda är det ju bara bonus, hehe. O vad färgglatt det ser ut! Cafeet alltså =)

    O skönt att sjukdomen gick över så snabbt! Nästan bättre tycker jag; att vara sådär dundersjuk en-två dagar mot att vara småsjuk flera veckor!

    SvaraRadera
  3. Farao vad gott det hade varit med en sådan där bulle nu!!!! Gah.

    Ja, jag gjorde något sådant med datorn, men det var mest M som fixade och donade faktiskt, haha. Han är så duktig på sånt!

    Haha, nooo, scrubs är mitt värsta teveprogram någonsin, vill bara att det ska sluta gå, är SÅ trött på det nu ;)

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)