Igår efter jobbet sprittade jag energiskt (eller rena motsatsen) hem, för att välkomna min tuffa brutta Maria (skämtsamt: Frallan) för middagssällskap.
Även denna gång stod linssoppa på menyn, för Frallan gör de godaste linssopporna.
Fastän Maria alltid är skeptisk till att vara med på bild, så lyckades jag även föreviga detta socialiserande.
Och jag åt på en bit bröd.
Fastän Maria alltid är skeptisk till att vara med på bild, så lyckades jag även föreviga detta socialiserande.
Och jag åt på en bit bröd.
Smeknamnet till trots blev det knäckebröd till maten, med smör och massa ost.
 |
| Linssoppa och knäckebrödsmörgås |
Efter mycket uppdatering (vi har ju inte setts på flera veckor!), tjejbabbel och nostalgitrippar, slog klockan sent och Maria var tvungen att kila vidare på nya äventyr.
Men vi skildes åt med löften om framtida filmkvällar, övernattningar i hennes nya lägenhet samt spelkvällar.
För Maria är nämligen en av mina absoluta favoritpersoner, och en av mina äldsta vänner.
Sådana släpper man inte i närmsta taget.
Nej de ska man hålla hårt i och aldrig släppa! :))
SvaraRaderaOch ja jag föredrar rakning. Visst är det drygt ibland att raka skiten men slipper smärtan iaf ^^
Då återstår frågan, vad äter Emelie för ost? Det är alltid spännande att veta tycker jag. För övrigt blev jag lite sugen på badminton när jag såg ditt inlägg.
SvaraRaderaJa, fina vänner ska man verkligen hålla hårt i. Nu när jag börjat träffa en gammal vän igen efter år av avskildhet fattar jag inte hur jag kunde klara mig utan henne under så många år. Vi kommer så bra överens, hon och jag.
SvaraRaderaHar faktiskt aldrig smakat på linssoppa, här hemma gör pappa gudomlig fisksoppa som står på menyn varje söndagskväll, en lite tradition som jag var med och invigde :)
Sv: Ja, jag har antagligen kommit till den åldern. Vet att jag kommer kunna flytta en dag, men i nuläget fattar jag inte hur jag ens kommer kunna stå ut ett år till hemma...