Lösenord

fredag, april 27, 2012

Att våga dansa med kaoset


I mitt anseende är det viktigaste jag äger mitt känsloliv.
Det finns ingenting jag värderar så högt som känslor; positiva som negativa, hämmande som motiverande, eggande som smärtande.

Jag älskar att känna att jag är jag.

Jag älskar att känna att jag äger en del av världen som är bara min,
som bara jag kan ha insikt i och som enbart jag själv har makten över.

Att kunna identifiera en känsla: Att kunna känna att det här är min smärta - det här är min glädje - det här är min sorg.
Att senare kunna förstå känslan: Att kunna koppla samman de inre processerna med de yttre omständigheterna.
Att våga acceptera den: Att omfamna det faktum att jag influeras av yttervärlden, och att jag trots min rikedom i mig själv inte är ensam om likvärdig förmögenhet.

Att inse att vi alla är så otroligt rika i oss själva, och att vi blivit helgade med ett medvetande för vilket begränsningar enbart är självutnämnda.
Att våga uppskatta imperfektioner (jag har tänkt mycket om det på sista tiden..) och stärkas av misslyckanden i lika stor mån som att glädjas av framgång och frodas av stabilitet.

Min största rädsla har alltid varit psykisk smärta.
Det har inte funnits någonting som varit så skräckinjagande som att tvingas leva med en del av mig själv; en känsla
-som jag inte kan hantera.

På sista tiden har jag börjat släppa den rädslan. Jag har försökt komma underfund med att jag aldrig kan skadas av mig själv, och berikats av vetskapen att om det är jag, då äger jag makten.
Då kan jag påverka. Då kan jag förändra.
Styrka växer ur medvetande, visshet, uthållighet och i viss mån acceptans. Det besitter jag.



http://icons.iconarchive.com/icons/mirella-gabriele/valentine/96/Music-Heart-icon.pngMen viktigast, är nog min nyaste insikt om att:

Krisen i mitt privata känsloliv inte nödvändigvis behöver vara ett krig som behöver utkämpas,
utan snarare musik som borde dansas till.



(Och gud, vad det känns befriande att dansa, för en gångs skull..)





6 kommentarer :

  1. DU KLOKA MÄNNISKA. Du är en så vacker själ, Emelie... och så klok så klok. Det är ingen slump att du klär dig i massvis med uggleting, du är den vackraste av ugglor jag någonsin stött på i mitt liv.
    Dansa, hjärtat, dansa.

    sv: Jaaaa! Haha, precis. Det vore något.
    Och faktiskt inte! Idan satt så snällt så snällt och kikade på Criminal Minds med mig och mamsen, fast hon skulle åka och spela innebandy sedan. Tihi.

    Det må så vara dockan min, men det är DU som har handlat, känt, kommit till insikt om allt detta! Och om jag har hjälpt till i den processen... då är jag otroligt tacksam över att ha fått vara en del i den. Så tack ska du ha, Mlis! ♥

    Och försök ta det lugnt nu när du inte mår bra och ändå behöver jobba (som sagt, erbjudandet kvarstår, vill inte att du ska jobba när du mår dåligt!) och ät bra med energi så att kroppen orkar med.

    FÅTÖLJENKRAMAR, pussar och massvis med kärlek. Jag älskar dig! ♥

    SvaraRadera
  2. EXAKT så, Emelie! :) Jag är så glad för din skull, fortsätt dansa vännen!

    <3

    SvaraRadera
  3. Som vanligt blir jag grymt imponerad av dig och hur du väljer att hantera livet. Själv blir jag ibland rädd för känslor och har inte tillit nog att tro att jag kan överleva dem.
    Men du har så rätt. Det är fantastiskt att det finns så mycket känslor i världen, i varje människa.

    SvaraRadera
  4. EMLI här har jag försökt pränta in saker i huvudet på dig hur länge som helst och du inser allt själv när jag är borta? Dude. I vilket fall så har jag en massa grejer att berätta för dig. Mahaaaaaaa

    SvaraRadera
  5. Haha, nej har visst för fullt upp med livet för att hitta tid och inspiration till att blogga. Äter inte så hemskt spännande heller så, ja. Då blir det som det blir :D

    Ja, men huvudsaken är att du faktiskt vågar och vill följa pirret, även om det går långsamt! Heja!!!

    Och jag vet att det var typ hundra år sedan vi pratade om en fika, men jag ska till Stockholm nu i maj för att undersöka lite ting till min B-uppsats, och hallå, vill du försöka styra upp något då eller?

    SvaraRadera
  6. Du är så oerhört klok och det här var nog det bästa jag läst på länge. Till detta ska jag återvända när det känns sådär extra tungt. För åh som jag kan känna igen mig i den där rädslan, ett tag fanns det inget som skrämde mig så mycket som tanken på att leva med mig själv i resten av mitt liv. Så fint att lyckas vända det till något positivt.

    Och nejdå, inte fryser jag. Får ju kombinera det med ytterligare plagg som är mer lämpade för årstiden ;) nirvana låter väl för övrigt som något att sträva efter, det ultimata liksom?! Hahah.

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)