Sista planerade dagarna i trollskogen

De sista planerade dagarna i Mariefred (jag säger "planerade", för vi har lärt oss den hårda vägen att vi inte kan lita på byggets "förväntade" sluttid... som utan överdrift ändrats sex gånger). Jag har varit på mina promenader, både själv och med farfar och hundarna. 

Ätit panerad torsk, gryta, biffar, stuvad blomkål och friterad kyckling. Och en hel påse med broccoli. 

När jag inte jobbat eller varit ute i friska luften så har jag suttit i soffan med farmor och farfar bland tända ljus, tittat på Poirot eller Rapport eller Ullared. 

Farmor som stickar och farfar som löser korsord, allt som oftast. 

Runt kl. 20 brukar jag gå ut i stugan och umgås med Minou. Han är som ett plåster, och trots att jag bara varit borta ett par timmar så är han helt till sig. Han ligger nära, nära när vi tittar på TV (senast tittar vi på True Love och Love is Blind Japan, han och jag), och lika nära när vi sover. 

Jag är så tacksam för den tid jag har fått här. Att leva i vardagslunk med farmor och farfar, att kunna prata, förstå och lära känna dem ännu bättre, att hitta rutiner i det rutinlösa, att få andas helt frisk luft, att bli serverad varm husmanskost varje dag, att inte bry sig om utseende eller klädstil... Att de (och Nattis & Vic) öppnat upp sitt hem för mig och att jag har fått vara här, och det har varit så självklart för dem. Det får mig att älska dem så mycket att jag inte vet vad jag skall ta mig till. 

Det är nästan så att jag är glad att detta hände - allt detta kaos och bostadslöshet - så jag fått möjlighet att uppleva detta. 

Emil kom hit igår och vi har tittat på film, gosat med Minou (jösses vad Minou saknat honom), pratat och peppat och packat och längtat till det äventyr vi nu skall börja. 

Om lite mer än en timme tar vi vårt pick, pack och katt och hoppar in i bilen, säger adjö till denna fantastiska plats och tar oss iväg till Örserum. Är ni peppade på att haka på??