Officiellt 30 år i Mariefred

Natten till min 30-årsdag vaknade jag flera gånger. Minou var förvirrad - han gick runt och jamade, till dess att jag ropade till mig honom och han kurade ihop sig nära nära, gärna på min hals. Sedan upprepades detta x4 under natten. 

Som tur var hade jag inte bokat några patienter på morgonen, utan hade sovmorgon fram till 11. Jag gick däremot upp vid 9, då jag vaknat. Blev som vanligt bemött av två glada hundar, och en farmor som ropade "grattis!" när jag klev in genom dörren. Jag kände mig på jättebra humör.

Jag tog en dusch för att fräscha till mig, och när jag var klar sade farfar. "Har du tid? Ska vi åka in till bageriet i Stallarholmen och köpa lite bullar och semlor - du som inte gillar tårta?".

JAA! Blev ännu gladare och därtill rörd, att han tänkt att vi skulle göra det. Dessutom har Printz bageri grymma bakverk! 

Vi hoppade in i bilen och jag poppade födelsedagslåtar hela vägen in. 

Någonstans där kom jag för mig att kolla öppettiderna, och insåg att bageriet var stängt på måndagar. Farfar kroknade och muttrade besviket att "nej! det får det väl inte vara". Jag var glad ändå - bara tanken på det hade gjort min morgon, och vi valde att handla på ICA istället. De har faktiskt rätt goda grejer även där!

Vi köpte med oss cookies, wienerflätor, biskvier och små kladdkakor. Jag åt en chokladcookie i bilen som var SÅ GOD och sedan satte jag tänderna i en mjuk, kladdig minikladdkaka när vi kommit tillbaka. En ypperlig trettioårsfrukost! 

Kl. 11 började jag med dagens första patienter, och jag fick hålla i mig för att inte brista ut "jag fyller år idag!!!" à la femåring. Men innerst inne sade jag det till varje patient, och innerst inne grattade alla mig hjärtligt.

Jag hade bett farmor laga stekt falukorv och potatismos, födelsedagen till ära. Älskar farmors potatismos. 

Jag ville hinna ut innan solen gick i moln, och när jag kom ut i trädgården så sjöng fåglarna i en osynkroniserat orkester med kvitter, pip och lockrop som aldrig verkade tystna. Det var som att stå i en film. Jag kom på mig själv med att önska att Emil stod med mig, så att vi kunde förundras och beundra tillsammans. 

Jag fortsatte min promenad som kändes som våren själv. Snön hade smält, solen dök bak och fram bakom molnen och jag mådde... så bra. 

När jag kom tillbaka till stugan smög jag utanför fönstret och tjuvkikade på Minou som låg och sov i solen bredvid arbetsplatsen. Han fick syn på mig och nosade på andra sidan fönsterrutan där jag höll handen.

Gick in och arbetade ett pass till, och sedan tog jag kväll i soffan. Jag åt en fluffig och saftig tekaka (det är ett lotteri med tekakor, antingen är de torra som döden eller helt underbara) med ost och gurka, drack te och tittade på tv.

Åt flera kakor denna kväll. Exempelvis denna chocolate chip cookie som jag värmde i mikron...

... samt en till chokladcookie som jag åt i sängen till ett youtube-avsnitt, med en katt på bröstet. 

Kan mitt trettionde år bli kakornas år? Jag hoppas då det.