Pussel och potatismos

På söndagen gick flyttlasset återigen till Mariefred. Det var egentligen meningen att jag redan skulle vara där, men eftersom jag blivit sjuk i veckan stannade jag en vecka extra på Lidingö. 

Eftersom jag nu bara skulle vara i Mariefred en vecka fick Minou stanna hos kusinerna. Han har börjat trivas bra där - dessutom har Emil märkt att bilkörandet har en negativ inverkan på hans mående, så vi har beslutat oss för att glesa ut umgänget ytterligare. Det är inte värt att Emil kör fram och tillbaka om han mår dåligt av det.

Genom ett vackert vinterlandskap blev vi uppmötta på vägen, där jag bytte chaufför och åkte och handlade med farfar. Han var konfunderad, för de vanliga hundbenen han brukar köpa var inte där.

Jag har saknat att vara här. Saknat att vara nära farmor och farfar. Nu ser det dessutom ut precis som under julafton.

När jag landat så tog jag en lugn vinterpromenad; min vanliga runda. Det kändes sagolikt att gå i den snötäckta skogen.

Jag övertalade farfar att plocka fram ett nytt pussel och den nya pusselmattan, så att vi kunde sätta igång *like good old times*. Jag har inte pusslat sedan i somras, något som jag innan dess gjort nästan dagligen. 

Farmor har gjort sitt berömda potatismos, och det fick jag äran att äta två dagar i rad - först till köttbullar, sedan till falukorv. Men egentligen hade jag kunnat skippa det och bara äta mos. 

Det är en annan rytm här, en annan ro, en annan stämning. Jag märker att humöret blir lite mer stabilt och jag tvingas landa. Ändå virvlar tankarna och en stress knyter sig i magen så att jag har svårt att somna om kvällarna. Vad gör ni för att somna?