Emil är känslig för saker som smakar prutt

I fredags, runt kl. 20.30, dök Emil upp på Lidingö. Vi hade inte setts sedan nyåret och när han kom dukade vi upp det ost & chark som fanns kvar i kylen/frysen. Minou var jätteglad att se honom - jamade rakt ut och sprang fram för att sträcka sig upp mot Emil. 

Primadonna, tryffelcheddar, alpost, tuk och digestive, tranbärsbröd, tryffelsalami, serranoskinka... Och så choklad och biscoff. 

När jag säger "delar av vad som fanns kvar", så åt jag, Nattis och Vic ost och chark tidigare i veckan. Det var under en av de kvällarna jag inte kände någon smak, så ingenting stack egentligen ut. Denna gång, när jag åt exakt samma sak... WOW, vad det smakade. Särskilt den där jättegoda alposten som (jag först då märkte) tangerar till att smaka prutt, men inte så pass mycket att den blir äcklig. Emil gillade den dock inte. Han är känslig för saker som smakar prutt. 

Emil satte på fejkbrasa på tv:n och så satt vi och pratade om veckan som varit. Det har varit bra för mig att tvingas varva ned och vara sjuk lite - fokusera på läsning, sömn och att uppskatta mina smaklökar. Under hela dagen har jag däremot känt mig svag och nedstämd, lättriggad till negativa känslor och lite av en meningslöshet. 

Det hjälpte att spela pandemi (och att bota alla sjukdomar). Det gjorde mig till och med glad. Särskilt när vi hade en söt en som distraherade oss (tacksamt nog var detta precis innan vi kom igång - hade inte varit lika kul om han förstörde allt mitt i). 

Vi gick och lade oss sent, runt midnatt efter att Victoria och Nattis vinglat in efter en helkväll på stan med drinkar och tapas. Dagen efter var det äntligen min tur att gå ut ur karantän.