Christers babyshower

I fredagskväll stod jag i och slog in paket, för dagen efter var jag bjuden till Christers & Johannas babyshower!

Christer är besatt av pandor, så jag försökte ha ett tema på inslagningen. Men kanske inte innehållet, som mer spelar mot mina egna intressen.... Jag köpte nämligen en sånhär. 😉

Jag har sett fram emot denna babyshower i mer än en månad, men redan på vägen dit så fick jag en klump i magen och en i halsen. Jag kände mig svag, ynklig, otrygg och gråtmild. Allt som pågår runt nu kom ikapp - radhuset, förändringar på jobbet, pappas senaste kollaps (han var tvungen att åka in akut häromhelgen, säker på att det har med spriten att göra). Jag kände inte alls för att vara på ett event med massor av folk jag inte känner... Till råga på allt (och detta kan låta märkligt) så jag har en magkänsla att Johanna inte riktigt tycker om mig... 

Mer om det sedan! Jag kom dit lite tidigare på grund av storm och inställda tåg, och hjälpte till att duka upp lite gottigheter. Alla vänner hade blivit ombedda att ta med något att fika, och det blev ett imponerande dessertbord!

Vita kärleksmums, citronmuffins, kolasnittar (de hade jag bakat!), syltkakor chokladbollar, chocolate chop cookies, citronbiskvier, semmelbullar, blåbärsmuffins.... 

... donuts, kladdkakaka och ett storslaget fruktfat.

Alexander (en gammal klasskamrat från grundskolan) var där, och vi har inte setts sedan vi tog studenten för typ 14 år sedan...! Så Christer och Johanna, såklart, plus runt 15 andra personer som jag antingen bara mött flyktigt eller aldrig. 

Vi högg in på fikat.

Jag fick med mig lite av allt. 😋

Christer märkte på mig direkt att jag inte mådde bra. Han gav mig en kram och det var tydligt att han tillät mig må precis som jag mådde. Jag märkte att jag inte var den roligaste i sällskapet, höll mig på min kant, pratade inte om jag inte blev tilltalad, gick flera gånger iväg och satte mig ensam i ett rum... Hade ett sting av dåligt samvete över det men orkade inte fejka. 

Presentöppningen var fantastisk - att se alla söta barnkläder, leksaker och bebisprodukter och glädjen i Johanna och Christers leenden.

Efter det blev det lekar. Gissa kön, födsel, längd och vikt på bebis.... Fast nog visste vi redan att det kommer bli en liten pojke som ska heta Milo, för det har Minister redan avslöjat 🥰

När klockan var 17.30 hade jag varit där i fyra timmar, och blev erbjuden att stanna med vissa av gästerna och käka pizza. Allt jag ville var därifrån. Missförstå mig rätt - det var en supermysig tillställning - men jag var helt enkelt inte där. Christer skulle jag dessutom träffa redan på måndag för middagsdejt.

Jag kramade om dem och sade hej då, och på vägen genom regnet mot tåget så ringde jag Emil. Pratade av mig lite, fick hans stöd. 

När jag kom tillbaka till Lidingö hade Nattis & Vic städat hela lägenheten och Nattis lagade middag; fläskfilé med blomkålsgratäng och rostade rotfrukter. Så lyxigt. Att ligga i deras soffa och inte behöva vara varken glad, intresserad eller rolig var precis vad jag behövde.