Minou har legat bredvid exakt alla sessioner igenom. Det är lyhört men inte för lyhört - hundarna hörs när de skäller utanför och farfars steg dunkar mot altanen när han skall hämta ved, men det gör han bara mellan patienter.
Jag har uppdelat dagarna i tre block:
Block 1️⃣ kl. 9-10, sedan frukost.
Block 2️⃣ kl. 11-12.30, sedan lunch. Denna dag hade farmor lagat färsbiffar med gräddsås och lingonsylt. Jag åt med kokt broccoli, blomkål och morot.
Block 3️⃣ kl. 15-17, sedan slutar jag.
Det stod två hjortar ute på fältet, men de syns inte lika tydligt genom kameralinsen.
Väl hemma tittade jag på gamla bebisbilder. Arrangörerna för Christers babyshower önskade en bebisbild från varje gäst. Detta blev mitt bidrag.
Syns det att det är jag?
Stämplade ut kl. 17 och tog in Minou i huset. Han håller bra avstånd från hundarna bakom grinden, men är ändå rätt obrydd dem. Känns som att det kommer bli bra, det här.
Fast jag måste medge att det känns märkligt. En märklig men ändå bekant tillvaro. Har ni någonsin varit med om något liknande?
Fint att få hemlagad husmanskost till lunch sådär mitt på arbetsdagen 🥰 Tycker att dina promenader "till och från" jobbet är en super idé just för att separera jobb och fritid när en arbetar hemifrån. Har du kommit på detta själv eller är det något du läst om?
SvaraRaderaKan tänka mig att det känns främmande men ändå bekant just för att du gör något helt nytt (arbetar) på en plats som du associerar med så himla mycket annat (barndomsminnen). Hoppas åtminstone allt känns så okej som det kan i rådande situation <3
Inte dumt, nej!! Och farmor som lagar så goood mat...
Raderaja, men det är en metod jag både läst om och tidigare tipsat mina patienter om. För att "rama" in arbetsdagen liksom, det blir en bra psykologisk början och slut vid hemarbete. Vi får väl se hur länge jag orkar fortsätta, då det börjar bli alltför kallt. Igår var det 10 minus när jag gick...
Ja, det är supermärkligt!! Har du varit med om något liknande?
Funderade på det igår men njae inte något konkret jag kommer på såhär spontant... Eventuellt de fåtal gånger jag är nere i Stockholm där jag bodde tills jag var 8, eller de gånger jag träffar min far (9 år sen sist). Sådana band man har till platser man upplevt eller personer man träffat som liten, sådant känns alltid så främmande, men samtidigt bekant. Som att det är så långt borta, ett helt annat liv, men samtidigt ändå så nära.
RaderaJa, det har du rätt i.. en supermärklig känsla!
Radera