Kramdilemman och kebabsås

I torsdags hade jag finfina planer, och bestämde mig för att ta en (numera sällsynt) selfie. Inser dock efteråt att jag ser lite halvt ledsen ut på bilderna jag tog. 

Det var på lunchen jag tog mig ut, för att käka lunch med min teamledare (i.e. närmaste chef) på stan. Det är lustigt - vi har medarbetare från hela Sverige på Mindler, men min teamledare råkade bo i Oxelösund (bara tjugo minuter ifrån Nyköping). 

Mina naglar gjorde sig mycket bättre i dagsljus. Och ringen säg!! *svärmar* 

Vi slöt upp på Skafferiet, som idag erbjöd högrevsgryta i pepparrotsås eller sejfilé. Jag tog högrevsgrytan trots att jag är lite känslig mot pepparrot (mvh 💪🏻) och vi slog oss ned vid ett bord.

Det var så trevligt! Vi pratade om massor; hennes barn och deras äventyr, min tid innan Mindler, min trivsel på Mindler, hennes trivsel på Mindler, radhuset.... Ja.. Allt det där som en måste repetera varje gång en träffar någon som en känner. "Hur mår du då, i allt detta?" frågade hon. Den frågan som alla frågar. Och jag svarar: "Jag är glad så länge jag inte känner efter. Jag får inte tänka så mycket, då blir det bara jobbigt. Men i övrigt är jag glad!". 

Precis så är det. Jag tillåts vara glad i nuet om jag lyckas stanna i nuet. Börjar jag tänka på mars så får jag istället en tung och aptitlös känsla i kroppen. Tänk att jag ska fylla 30 år utan hem. Utan fest. Alltså NÄEEE nu tänker vi på nuet istället.

Alltid det där lilla awkward när en ska säga hejdå. Fraserna utlöser varandra, det som bäddar för att vi ska gå åt olika håll "tack för idag" och "ha det så bra nu" och "vi hörs" och "ta hand om dig" och allt leder upp till att ska vi kramas eller inte??? nej såklart inte hon är min chef men samtidigt kommer vi så bra överens, det känns som en vän, men äsch, jag kommer inte kramas (håller händerna framför bröstet i en tack-rörelse 🙏🏻) och hon lägger handen fint på min arm innan hon går. åh gjorde jag bort mig nu? 

Jag kommer hem, jobbar klart, gosar med min älsklingsnous och sedan lägger jag mig och läser medan Emil fixar domkraft inför däggbytet. 

Han är borta i två timmar för uppenbarligen kan han inte bara hämta en sak hos Stefan & Ninni (han måste stå och prata i minst 40 minuter i hallen), men sedan kommer han hem och har köpt med sig varsin kebabrulle. Klockan är 19 och egentligen brukar vi äta kl. 17. Men det är okej - jag var inte så hungrig idag.

Det ser ut som en bjässe för att det ÄR en bjässe. Jag orkar halva och sparar resten till imorgon. Kebabrulle utan sås - men med egen sås på sidan. Klarar inte av smaken av kebabsås. Den smakar som något ett barn har kladdat ihop i köket, med det den hittar i skafferiet.. Lite grädde, lite chilisååås, lite seeeenap, några klickar smöööör och blanda blanda blanda. Precis så smakar kebabsås. 

Tycker ni om kebabsås?