En sista svängom i Christiania

I söndags vaknade vi upp sista morgonen i Köpenhamn innan hemresa. Vi sträckte på oss och tog oss ur sängen.

Vi checkade ut och gick till tågstationen där det fanns ett Starbucks. Perfekt då Marieke skulle ta tåget mot flygplatsen timmen senare. Hon bjöd mig på en citronkaka och en chailatte  (pumpasirapen var slut 🥲).

På tågstationen hade vi sedan det mest djupa samtalet vi haft hittills. Om våra sexliv, vår uppväxt och psykisk ohälsa. Också en av de saker jag tycker så mycket om med henne - hon har inget problem med att sitta och prata sådant på ett café i Köpenhamn ("I don't care what these people think, I'm never going to see them again anyway" är mentaliteten). 

Vi kramades adjö två gånger på raken innan jag vinkade henne hejdå, och jag själv hade tre timmar att döda innan mitt tåg mot Nyköping skulle gå. Jag tog en promenad längs Christianshavn. När jag såg svanarna tänkte jag direkt på Marieke. 

Skönt med lite skogsvyer. 

Eftersom jag ändå var i krokarna så tänkte jag ta i akt det som Liv sagt om "Christiania är ju en upplevelse om man aldrig varit där" . Jag googlade snabbt upp var det låg, såg ett par graffiti-målade hus och tänkte "aha, ett coolt hippie-kvarter".

Blev rätt impad av entrén och tillhörande målningar. 

Området var rätt trashigt och "ungdomsaktigt", men ändå häftigt att se. Jag gick in i en byggnad som visade sig ha en skateramp inuti.

Jag gick längre in i kvarteret och började notera stånd. Stånd med falafel, små smyckade örhängen, och sen lite mer oklara stånd.. Någon sade något grötigt åt mig på danska, en annan ropade något annat grötigt. Jag började se bilder på stora marijuana-blad målade på husväggarna och sen insåg jag...

... att alla runt mig antingen sålde, köpte eller var höga på weed. Danskan var grötigare än vanligt, så att säga. 😆 Eftersom jag inte alls var beredd (nu förstod jag Livs intention i "är ju en upplevelse".....) och pilade snabbt därifrån. Får ofta en känsla av obehag när flera runt om mig är påverkade jag något, jag får en känsla av maktlöshet och oförutsägbarhet (även om jag vet att marijuanaberusning är passiv). 

Gick istället över Knippelsbron, tog ett par foton på Christianborg Slot...

... och gick in en sväng för att beundra Christianborg Slotskirke.

Så kom jag på någonstans i centrum att "jag måste ju köpa en magnet att ta med hem!".. Jag stod länge och valde mellan cykeln eller korvståndet. Referens: Har ätit korv VS. nästan blivit påkörd av typ fem cyklister.

Det blev korvståndet 😇

Så blev jag lite hungrig, och medan jag gick på en parallellgata till Ströget fann jag ett sött litet café där jag köpte en smörgås att ta med. 

Surdegsbröd, örtfärskost, sallad, gurka, parmesanost och serranoskinka 👆🏻 Alltså det var ju bland det godaste!!!

Handlade även dricka till hemresan. En pepsi max-burk på direkten, en flaska till tåget och så en klassisk dansk läskedryck som jag aldrig testat (men blev spontant nyfiken på).

Kl. 14.19 gick tåget från Köpenhamn mot Stockholm. 

Denna gång var resan en fröjd. En fräsch tågvagn, icke-störande medresenärer, bra youtube-videos och bra musik. Sverige swishade förbi på andra sidan fönsterrutan och jag njöt av egentiden.

Kl. 19.30 så landade jag i Nyköping, och tacksamt nog bor ju Kerstin vid tågstationen. Jag gick in, kramade om Emil och så delade vi på kardemummabullen som jag köpt dagen innan.

Den var de-li-kat.

Resan till Köpenhamn blev verkligen succé, och jag kände mig redo att göra om det nästan innan jag ens kommit hem. En sådan fulländad vistelse med min bästa vän, i en ny stad, med härliga matupplevelser och promenader. Är så tacksam. 

Berätta gärna vad ni är tacksamma för ❤️