Trattens återkomst och lite rollspel

Emil märkte när jag var i Paris att Minou börjat bli röd och öm i örat. "Inte igen" tänkte vi båda, då detta varit ett återkommande tema.

Men det oundvikliga var ett faktum. Detta är tredje gången - alltid på höst/vinterhalvåret. Hans öra blir rött och han får klåda ➡️ han kliar sönder ➡️ det blir sår och blöder ➡️ gör ont och kliar ännu mer ➡️ blir infekterat. 

För att undvika infektion så satte vi på honom tratten så fort vi insåg att rengöring inte räckte.

Nog för att han är gosig vanligtvis, men när han har tratten blir det 100 gånger värre. Han klarar inte av att inte vara PÅ oss. I knäet, på axeln, i armarna. Han jamar och sträcker upp sina små tassar och vill bli uppburen. Det är så hjärtat smälter.

Därför var det extra svårt att lämna honom denna lördag, då vi bokat rollspelsträff med Chrissy & Tomas. Vi slog oss ned och satte igång med Warhammer-rollspelet vi spelat nu i fyra omgångar. Jag och Emil hade med oss snacks - de bjöd på middag och efterrätt.

Rollspelet, måste jag medge, var lite stelt till en början... Men nu har jag börjat komma in i det! Förstår hur jag ska ta mig runt i spelet, vilka ledtrådar jag skall gå efter, hur jag skall tolka tärningarna och bygga upp min karaktär vidare in i spelet.

Vi avrundade lite tidigare än vanligt då vi längtade hem till vår trattis. När vi kom in genom dörren lubbade han fram så fort han förmådde, med sin tratt som svingade sida till sida, charmade sig upp på axeln och höll i hårt (se bara hur tassarna klamrar sig fast i tröjan) 👇🏻

Det var Minou-tid resten av kvällen (med lite mer snacks och sista avsnitten av You).

Min lilla trasiga och hemlösa familj ❤️