Torsdag, och värmen slog i taket! Tänk att det är nästan tio grader varmare här i Nyköping än det var när jag var i Paris. Det fick bli min lättaste klädsel.
Mellan patientbesöken sprang jag ned, helt barfota, och grävde ned tårna i gräset på innergården. Sedan upp igen. Andningspaus, ladda om.
När jag slutade runt 16 (tänk att jag kan börja kl. 10, ha lunch OCH sluta kl. 16 på heltidsarbete?) kom Emil och hämtade upp mig, så åkte vi ned till Nävekvarn. Där hade Lorre, hobbypizzabagaren, slagit upp sitt tält och sålde ut pizza. Först till kvarn, de hade 200 degar.
När vi kom dit en timme in var nästan alla degar redan slutsålda. "En timmes väntetid" sade de i kassan. Vi beställde, och passade på att köpa lite fika för att inte bli vrålhungriga i väntan.
Så tog vi en promenad i sköna Nävekvarn. Vilken söt liten sommarstugestad! En sådan med massor av vackra caféer vid vattnet, båthamn, och bara en liten halvfräsch matbutik med hutlösa priser.
När vi kom tillbaka för pizzan hade snart en timme gått, men det var fortfarande mer än 30 beställningar före vår (dvs: de hade hunnit med 20 beställningar på två timmar). Vi insåg att det skulle gå två timmar till minst innan vi skulle få mat, och klockan var redan över 18.
Vi insåg där och då (trots att vi är trogna och lojala anhängare) att gå och be om återbetalning och köpa mat någon annanstans. Jag hade inte kunnat vänta tre timmar för att få mat. Omöjligt. Tyvärr blev det en flopp, alltså!
Istället åkte vi snabbt förbi Christers barndoms sommarstuga, som lustigt nog råkade befinna sig i Nävekvarn. I chatt berättade han att hans far och farfar byggt det. Jag tog ett kort och skickade till honom.
Vi åkte och skulle möta upp Stefan & Ninni kort innan middag, för att kika på deras garageplats (att ha våra möbler i när vi är bostadslösa), och när de stod och babblade om allt möjligt kände jag hur hungern gjorde sig alltmer påmind... Jag blev alltmer lättirriterad.. "Ska jag beställa mat från ät?" frågade jag Emil, för att bryta stå-och-prata-i-all-evighet-trenden.
Tror jag höll på att börja grina när det kom en främmande kvinna och frågade om inte Emil och Stefan kunde hjälpa dem bära upp en soffa för deras trappa i en flytt. Ännu värre blev det när jag sedan såg att de fortsatte flytthjälpen, och började bära in fler tunga möbler åt dem också. ALLTSÅ FÅR MAN VARA SÅ SNÄLL MOT NÅGON ANNAN NÄR ENS FLICKVÄN HÅLLER PÅ ATT DÖ AV HUNGER?
Var i alla fall skitsur över den samaritiska handlingen och pratade inte med honom förrän jag fick mat i magen.
Men fy fan vad gott det var, ändå.
Vid hunger är alla känslor rationella. Folk som inte förstår vikten av att snabbt hitta mat när akuthungern slår till har ingen åsikt eller rätt att göra val. Därmed borde Emil inte ha tagit beslutet att hjälpa till med flytten. 😉
SvaraRaderaELLER HUR. Tack!!!!!
RaderaJag slipper ha en partner som inte respekterar min hungersdesperation för Linus är precis likadan. Vi blir lätt griniga av hunger båda två (men skillnaden är att Linus trycker i sig typ ett paket snabbnudlar då medan jag envisas med att *inte kompromissa på kvalitén på det jag äter* och lagar någon mycket omständigare mat trots hunger, riktigt irrationellt beteende av mig). :):)
SvaraRaderaHur känns det med Mindler än så länge? Är det som du har väntat dig? Har du hunnit hänga i det digitala lunchrummet ännu?
Emil är också lätt hangry, men tydligen trumfar ändå generösa gester gentemot främlingar hans hunger... 😂 Men jag känner igen mig i båda er, bara att jag inte lyckas göra något till 100%. Jag vill inte kompromissa på kvaliteten så jag SKA laga eller få något riktigt gott, men samtidigt är jag så hungrig att jag smäller tre kakor samtidigt som jag lagar mat och så är jag inte lika hungrig när jag väl ska äta sen. 😆 Så onödigt!
RaderaMindler känns så bra!! Tycker variationen börjar bli riktigt kul, tryggare i konceptet, har funnit sköna arbetstider som jag trivs med och gillar mina återbesök. Tror det bara kommer bli bättre och bättre, särskilt om jag får ett eget dedikerat kontor! Jag har skrivit lite i fikarumstrådar, vilket är kul, men det digitala fikarummet verkar tomt för det mesta, hehe... Men det är okej, jag känner att jag hellre lagt tiden på annat när jag väl haft pauser 🥰
Hur känns allt för dig, Louice?
Äsch, inte ett så onödigt beteende ju!
SvaraRaderaVad skönt att höra att det känns bra! Kan tänka mig att det är kul med variationen och att det är skönt att kunna välja sina arbetstider helt själv. Kan du tekniskt sett lägga dina pass när som helst under dygnet (dvs typ 22.00 på kvällen eller 05.00 på morgonen) så länge någon bokar tid med dig?
Läste någonstans att psykologerna på Mindler remitterar "komplexa" fall (där någon har behov av medicinering t ex) till fysisk vårdpersonal, stämmer det? Har du i sådana fall stött på något sådant fall ännu, som du inte har kunnat lösa själv utan behövt remittera vidare?
På tal om Mindler är jag volontär i en ätstörnings- och självskadejourmail och där uppmuntrar vi ofta personer som tycker att det är jobbigt att söka vård att vända sig till digitala alternativ (typ Mindler och Kry). Tycker det är fint att se att sådana alternativ faktiskt verkar underlätta för personer med negativa vårderfarenheter och/eller oro inför att ta kontakt med en fysisk vårdcentral. Blir så stolt över de personer som jag har mejlat med ett tag som till slut tar steget till att söka hjälp <3
Allt känns väldigt bra för mig! Väldigt nöjd med livet just nu. Har en fin sommar som jag både fyller med att arbeta + att hitta på kul aktiviteter med Linus och har träffat mina närmaste vänner mycket på sistone (de bor en bit bort så under pandemin har det inte riktigt varit läge att träffa dem). Känner väldigt mycket positiva känslor (känner mig kär, kompetent på jobbet, tacksam, att jag *förverkligar* mig själv genom det jag gör i livet, att jag har bra relationer i mitt liv) och det är så skönt att känna så. Är liksom väldigt... nöjd med hur jag har det och vill inte förändra något alls just nu.
Precis! Och även om ingen bokar mig så får jag betalt - jag får betalt för de tider ag har ute, inte om någon bokar av/inte bokar på (för det kan ju inte jag styra över). Det känns som en stor trygghet!
RaderaJag har varit med om en rätt tydlig suicidbedömning där jag under samtalet hänvisade patienten direkt till akutpsyk, då hennes problematik var för riskabel. Jag tror det är lätt hänt - Mindler är ju bara primärvård och vi ska ju inte ta något som är på en högre nivå, som egentligen behöver ett mer omfattande stöd. Håller med om att det är så fint att digitala plattformar kan vara ett alternativ till dem som inte känner sig trygga med att gå till vårdcentral! 🥰 Förstår att du blir stolt - det ska du vara! Om du lyckas inge modet i någon att söka hjälp, då har du verkligen gjort skillnad!!! Trivs du på jouren där?
ÅH vad fint!! Blir jätteglad av att höra det. Du förtjänar att känna precis allt det här! <3 <3 <3