Hade ett sista besök i det lilla extrarummet, hann med en liten sväng på gymmet innan jag drog upp Emil ur sängen kl. 11. "Emil, upp och duscha! Det är strax dags för lunch!".
På 450gradi 😎 Vi fick plats på uteserveringen på vattnet.
Här är vi!
Nääää...
... det är för ljust för att ta selfies!
Emil tog en capricciosa.
och jag en tryffelpizza! Surprise!
Såååå gott var det! Men Emil blev lite avtänd på servicen. Vi fick en riktigt "skön snubbe", 40 år, som ifrågasatte Emils beställning "vadå, du är här och allt du ska ha är en vanlig capricciosa?" och sedan inte kunde tacka för komplimangen "bästa pizzan i stockholm? Nä, vi är allt bättre än så!". Hans barska macho-stil var inte otrevlig (för rätt person hade det säkert klickat perfekt), men Emil tyckte det var väldigt obrytt.
Själv reflekterade jag inte över det. Tror att det beror på att jag som kvinna i större utsträckning blir bemött av "macho-stilen", och därför är rätt van att bli förminskad. Sorgligt i så fall. Eller vad tror ni?
Traskade tillbaka till lägenheten och packade ihop det sista. Städade, rensade låda, bytte vatten till katterna, gosade med dem (de var helt utslagna efter nattens äventyr)...
... och vattnade Nattis alla små växtbebisar. Japp, hon är inte bara crazy cat-lady, hon är crazy plant-lady också.
Hej då Knut & Bibbi, sade vi, snart kommer era mattar hem! ... och även jag kommer tillbaka om tre veckor när jag blir bostadslös 🙈
Hem till MIN kisse! Åh, vad jag saknat dig! Du som jamar ljuvt, som luktar gott, som är len och mjuk med gosig päls och som en inte behöver torka i rumpan efter du varit på lådan 🥰
Väl hemma satte jag igång och fotade och lade ut alla våra möbler för försäljning på facebook. Soffan, soffbordet, byrån, matbordet, tv-bänkarna - allt ska bort!
Efter de maffiga pizzorna tog det lång tid innan jag och Emil blev hungriga igen. Dessutom var vi inte sugna på någonting... Förutom... mackor och godis! Vi åkte till affären, köpte på oss färska tekakor, varsin godispåse och ett paket glass.
Så det blev tekakor med tjocka lager smör och ost, och avslut med godis och glass. En redig lördag, det!
Tror du har en poäng i att du/vi som kvinnor är mer vana vid att bli förminskade och att vi kanske därför inte reagerar lika kraftigt - samtidigt känner jag personligen att jag ofta reagerar när någon man (eller för den delen, kvinna, även om det inte sker lika ofta) försöker att förminska mig? Men tror att det har att göra med att jag är ganska uppmärksam överlag på hur folk beter sig och vilka signaler de sänder ut.
SvaraRaderaDelade du med dig av din analys av detta till Emil? Tycker det är intressant när du ibland beskriver era diskussioner om jämställdhet och att ni har lite olika infallsvinklar :)
Jag tror det också. Jag tänkte bara genom hela middagen "ja, han tror att han är en superskön snubbe" och reflekterade inte mer över det. Emil däremot, blev ju upprörd (som han meddelade efteråt). Då delgav jag honom mina tankar om att jag nog inte insåg att vi blev så förminskade för att jag är kvinna (= van) generellt. Tror han tog till sig det - jag vill att han i större utsträckning skall förstå vilka skillnader det ändå är, som han aldrig stöter på (för att han är på rätt sida av könssnöret, så att säga). Han däremot tror jag han var så frustrerad (i affekt) att han inte kunde ha en större övergripande diskussion om det vidare 😂 Hur insatt är Linus?
RaderaTycker det låter klokt av dig att försöka relatera till Emils egna upplevelser för att få honom att förstå på vilket sätt män och kvinnor blir behandlade olika i samhället. Det är ju svårt att tvinga på någon en annan världsbild (och tror inte heller att det är rätt väg att gå). Hur är klimatet på Emils arbetsplats när det kommer till feminism förresten? Föreställer mig att det är en ganska mansdominerad arbetsplats?
RaderaLinus är JÄTTEinsatt, men han är liksom inte så snubbig överlag? Han bondar bäst med kvinnor, har inga jättegrabbiga intressen och är inte uppvuxen i en familj där könsrollerna är så tydliga. Plus att han är samhällskunskapslärare och genom det har läst mycket om jämställdhet. Förstår verkligen att jag har tur när jag pratar med mina kompisar, att det är ganska ovanligt (tyvärr) att ha en partner som aldrig ifrågasätter ens upplevelser som kvinna eller försöker att sätta sig över en.
HAHA usch det är vidrigt. Han jobbar ju med 99.9% män som tycker samtycke är ett konstigt påhitt och att invandrare är opålitliga. Det har varit svåååårt att inge mitt perspektiv till Emil så att han förstår att han INTE ska skratta åt sexistiska/rasiska skämt, även om det bara är för att "vara trevlig mot kunden".... Men det blir ju lite av en dissonans hos honom, för även fast han verkar alltmer medveten om processerna, så har han svårt att frångå servicedelen i sina arbetsuppgifter och bli "otrevlig" mot de han försöker sälja saker till.
RaderaVad fint att Linus är så medveten! Så himla himla bra!
Vilken intressant tanke! Tänker att det säkert finns en poäng i det, att det på ett sätt då blir mer vardag liksom. Och samtiidgt kanske ibland också omvänt, att mindre saker kan väcka större reaktioner för att en är så less på summan av allt en är med om? Jag kan märka att jag generellt tex tror att folk tittar på mig för att jag inte har hår, bara för att jag har varit med om det så mkt, men ibland kanske folk tittar på mig av andra skäl (typ av misstag, eller för att de tycker jag ser snygg/trevlig ut, eller för den delen ful/otrevlig osv).
SvaraRaderaDet kan jag förstå..! Den effekten kan det ju lätt bli också, att man istället för att habituera så sensitiserar en. Det händer mig dock mest hemma, när Emil för x:e gången glömmer att han har tvättdag på måndagar 😂
RaderaHar du någon gång blivit motbevisad i dina negativa automatiska tankar?