Klarvaccinerad surdegsbagare på AW

I tisdags gick jag till jobbet med mitt stora surdegsbröd i ryggsäcken. Stannade självklart och luktade på syrénerna. De har inte slagit ut helt ännu på sträckan på väg mot jobbet. Får se hur det ser ut min sista dag - den 18 juni. Om de redan blommat över då, eller om jag får dofta på dem i all sin prakt.

På jobbet fick jag äntligen skära upp surdegsbrödet, och JA! Det var jättefint invändigt. Fin och seg skorpa. Smaken av sirap och kummin slog igenom tillsammans med syrligheten från surdegen. Åh, så gott! "Som godis" uttryckte sig en av mina kollegor.

Hela brödet tog slut på frukosten.

Jag var extra fin och piffig och lättklädd (=inga patienter).

Dagen rullade på med möten och lite annat smått och gott, och kl. 17 hade jag bokat tid för dos 2 av vaccinet. Fick en så fantastisk sköterska som tog min spruträdsla på allvar. Insåg där och då att det är verkligen en skicklighetsfråga. Hon stod och klämde och fixade och höll på länge innan hon stack in den, och det kändes inte alls??? Så imponerad av henne!

Klarvaccinerad! ✅

Efter den obligatoriska sitta-ned-15-minuter så skyndade jag vidare, för bara en kvart senare hade jag bokat AW med Malin! På vår favoritrestaurang, såklart!

Det var bara hon och jag, och vi satt och delade på en oxfilépizza, snackade skit och delgav varandra hemligheter. 2 timmar satt vi, innan vår tid var ute och hon skjutsade hem mig.

När jag kom hem satt Emil i kalsonger och sorterade samlarkort. Han var så glad och pigg och pratade om massor, och själv var jag supertrött! Supertrött av solen, en varm dag, att promenera, att vaccineras, att ha AW, av matkoma och avslappningen när en äntligen faller ihop i soffan:

Jag frågade Emil om vi inte kunde titta på 90 days fiancé i sängen och det ville han. Jag drack te och så somnade vi inte förrän avsnittet var slut kl. 23. Så himla skönt att sova.