I torsdags så unnade jag mig att göra nya naglar. Äntligen! Har i cirka tre månader fått dille på att göra något i färgskalan korall/orangerosa, och hittade äntligen den färg jag ville ha!
OBS att färgen inte är så mörk/röd som på bilderna, utan lite ljusare ton i verkligheten. Summa summarum: Jag blev nöjd!
I övrigt var jag på jobbet. Det vankades dejt, så jag såg ut såhär:
Helt ensam på kontoret hela dagen lång. Kände mig dock rätt duktig för jag blev klar med en hel del knepiga administrativa grejer. Klockan 16:15 stämplade jag ut och mötte upp denna dejtglade herre!
På ät., självklart! Vi var supersugna för det var ju länge sedan nu. Vi beslutade oss för att ta flera rätter och dela på. Oxfilépizza, mac'n'cheese-kroketter och en nyhet: grillade majskolvar med cajun och persiljesmör.
Vi var båda riktigt mätta och nöjda och lyckliga när vi åkte därifrån. En efterlängtad dejt, och vi tackade båda varandra att vi fortfarande dejtar regelbundet. 🥰
… Sen hände något när vi kommit hem. Jag kände mig låg och trött av ruggigt väder (hade velat gå en promenad men hade verkligen ingen lust), och jag och Emil fastnade i en diskussion där ingen av oss verkade förstå varandra.
Det hela slutade med att Emil ville vara själv, tog bilen och lämnade hemmet. Själv låg jag och mådde kasst ett tag, innan jag bjöd upp Josefin på en kopp te, choklad och snack. Vi pratade igenom vad som hänt och det kändes så fint att få hennes stöd just då.
Skickade en liten påminnelse till Emil om att jag älskade honom.
Faktum är att han var sur och grinig hela kvällen, vägrade prata med mig och så somnade vi helt utan att kommit fram till något alls. När vi vaknade nästa morgon hade han lugnat ned sig men då var det JAG som var sur för att han gått och varit dryg och otrevlig hela kvällen innan, utan att ha velat prata om det. Ni vet kanske hur det är. RELATIONER.
Tycker det är fint att du så innerligt delar med dig av din och Emils relation, och känner verkligen igenkänning i hur något kan gå från att vara "vi har haft världens mysigaste kväll" till "oj, nu blev vi sura på varandra" på ett ögonblick. Hoppas båda era humör gentemot varandra vänder snart :)
SvaraRaderaÅh, tack för att du säger det! Känns ofta lite för privat innan, men när du kommenterar så känns det så rätt att dela med mig!
RaderaJapp jag vet precis hur det är...suck för män (relationer) ibland. Det händer oss ofta just det där att man lägger sig arg och sen har den ena förlåtit på morgonen men inte den andra..så är det igång igen haha.
SvaraRaderaHaha, ja men precis! Kan pågå hur länge som helst!
RaderaStor igenkänning. En av mina värsta stunder. Dels när en bra kväll spårar och blir en dålig men också när båda är för stolta (eller den ena) att lösa ett bråk på ett vuxet och moget sätt ääääännu värre att somna ovänner usch. Men härligt ändå på ett märkligt vis att du delar med dig. Kram.
SvaraRaderaHaha, förstår! tack!! Vad brukar ni främst bråka om? ❤
RaderaHåller med Louice! Så otroligt fint och viktigt :')
SvaraRaderaÅh tacktacktack! :')
Radera