Volvo V40 Polestar Optimisation D4

Tro det eller ej MEN VI HAR KÖPT BIL.

Det var inte alls planerat att det skulle gå så fort, men det var något som hände i mötet med den här bilen. Detta var en av våra två alternativ; den bilen vi egentligen skulle kikat på i tisdags. 

Volvo V40 Polestar Optimisation D4

 

Årsmodell 2017, har gått 2000 mil, 200hk, R-Design, dieselmotor med automatväxling... 

… Panoramaglastak, backkamera, döda vinkeln-varnare, skyltigenkänning, avståndsvarning...

Förstod ni något av det där? 👆🏻 För det gjorde typ inte jag.

Okej, ska jag ta det från början?

Under dagen skrev bilhandlaren och frågade om vi ville kika på bilen idag istället. Den hade en rejäl prislapp högre än den vi kikat på i Eskilstuna (35K dyrare) men hade gått mindre och hade fler designfinesser. Emil blev kär på plats. En läderdetalj här, en söm där och någon silvrig linje någonstans - ni vet. 

Både jag och Emil provkörde och inspekterade bilen (i regnet). "Vad tycker du?" frågade Emil. Jag förklarade att för mig var denna bil, rent pragmatiskt sätt, inte värd 35K extra. Men jag visste att den var värd det för honom. Därför skulle vi ha den.

Sedan gick vi in för att pruta. Det pirrade i hela kroppen av nervositet och jag skakade i händerna så pass att jag gömde dem i jackfickorna. Försöka hålla rösten stadig, spelade obrydd och stöddig. Jag var tydlig i början med att "Alltså den är ju riktigt skön att köra, MEN det står mellan två bilar och det faller på priset". Säljaren var en typisk gapig mansgris och lite för bra på att prata. Efter att jag lirkat ned bilen ynka fem tusen gick jag och Emil på en promenad för att prata ihop oss. "Vi kommer ju ta den oavsett", kom vi överens. "Ska jag försöka få ned den fem tusen till?"... "Nääää… " sade Emil tveksamt. Emil är så obekväm med att pruta. Too much of a good guy, ni vet.

Så även jag (trots att jag nu i efterhand tror att jag kunnat få ned den mer MEN SKITSAMMA) stakade mig och vi gick in och accepterade hans sista bud. 240K 💸. Vi cashade bilen direkt med våra besparingar och åkte iväg för att fylla upp tanken. 

Jag tog en bild på vår nya bredvid Stefan & Ninnis V60:

"Jag tycker jag borde få köra den hem!" sade jag. Det minsta jag kunde begära. Det är ju ändå Emil som kommer köra den hela tiden annars. Hehe. 

Så vi körde i karavan hemåt. Vi pratade med varandra i telefon hela vägen

Vad var det första vi gjorde när vi kom tillbaka till Nypan? Vi åkte till Stefan & Ninni för att visa upp den, givetvis! 

Sen blev det lite brått, för efter att de fått titta, känna, klämma och berömma så susade vi hemåt. Klockan var redan snart 21, och jag hade stämt träff med Josefin! Lämnade av Emil, plockade upp Josefin och så åkte vi för att handla godis. 

Vi for hem till oss igen där vi slog oss ned i soffan med te och godis, pratade ikapp om allt som hänt sedan en månad tillbaka och allt runtom. Minou var busig som bara den och ville gärna ha en del av kakan.

Insåg att vi varit så adrenalinstinna, upprymda och nervösa under hela kvällen att vi glömt av att käka middag. Godis dög dock bra. Vem orkar vara pretto, liksom. 

Nu till det stora viktiga: Vad ska vi kalla bilen? (VÄGRAR att kalla den "Volvon").

Emil har två förslag: Dexter eller Kjell (haha, det var väl kjellvklart!). Vad tycker ni? Har ni något förslag?