Släktkalas med marängsviss

I lördags vaknade vi upp och gjorde ett ryck med att försöka näta in balkongen. Vi har pratat om det ända sedan vi fick Minou, men avvaktat i och med att de pratat om att glasa in balkongerna... Men nu när det gått tre år och vi inser att det nog kommer ta ett par år till, så beslutade vi oss för att ta tag i att näta in den ändå.

I två veckor har jag väntat på att Emil ska få motivation nog att hjälpa mig (för det är tyvärr lite mer hantverk än vad min klena kropp klarar av). NU SÅ! Vi började med att mäta och kapa av träpelare i exakt rätt millimeter för att kunna pressa upp en ram längs balkongen. 

Det där med exakta millimetrar var ett omöjlighetsuppdrag med svajig måttstock och bågsåg. Emil var många svordomar fattigare efter tre timmars slitsamt arbete, och jag tassade mest runt och försökte att *inte vara i vägen*.

Kl. 15 var vi dock tvungna att avbryta och börja göra oss i ordning för släktkalas. Emils lillebror hade fyllt år dagen innan, och idag fyllde hans tvillingkusiner år. Nästan hela släkten skulle samlas och fira.

Vi åkte dit i vårt nya vrålåk (som Emil var SÅ stolt att visa upp!) och hade med oss presentpåsar (som lägligt nog kom till användning efter vår roadtrip).

På plats var Ninni & Stefan, Colin, kusinerna Sebbe & Simon, Emils två farbröder, dennes respektive, två andra kusiner, Emils faster och farmor. 

Det bjöds på grillade hamburgare och korv. 

Vilket ståhej det är! Ninni & Stefan är självklart alltid trevligt att träffa, men att stå och mingla med Emils faster och farbröder känns alltid lika mekaniskt. Alltid samma frågor. "När har du semester då?" (fastän en inte bryr sig ett dugg) "Jaha, åhå, så skönt!" (spelat entusiasm och ivrigt kroppspråk).

Hjerparna slår alltid på stort när det gäller fika. Stora muffins med chocolate chip och choklad, två sorters kakor, grädde, maränger, glass, banan och choklad/karamellsås till marängsviss samt en prinsesstårta.

Portion #2 👇🏻

Chattade med min syster Nattis under eftermiddagen som hade ett tatueringsprojekt på gång: Hon ville tatuera in namnteckningen från mammas körkort. För det behövde hon min hjälp (eftersom jag har körkortet i min byrålåda). Lägligt nog var jag tvungen att åka lite innan kl. 19, precis innan presentöppningen. Alldeles lagom till att jag kände mig *klar* med socialiserandet också (sssch, säg inget!). 

Åkte hemåt, fotade körkortet till min systers tatuering och valde sedan att stanna hemma med pussel och kattgos.

Och tur var väl det - för Emil kom inte hem förrän efter kl. 22! Då hade jag varit helt slutkörd.

Ps. Såhär blev tatueringen!

När Emil kom hem satt vi länge och pratade om allt möjligt, innan vi kröp till kojs. Jag drömde starka mardrömmar (som jag gör mycket numera) om Paris och min sorg över att inte få vara där, samt att bilen skall gå sönder....