Roadtrip med Hjerparna och glass i Björnlunda

På sistone har saknad och längtan efter Paris skapat som en klump i magen på mig. Den har funnits där under dagens pauser, under kvällens nedvarvning och under morgonens lugn. För att minska på den så tog jag mig på en promenad kl. 08:30 på lördagsmorningen, i syfte att andas och skingra tankar.

Passade på att köpa frukostbröd på ICA. Detta är mitt unnigaste bröd som jag inte äter så ofta, men älskar att köpa lite då och då. Har ju typ ingen substans utan blir bara MUSH i munnen, men det är ju så mycket barndom gömt i det.

Kl. 10:30 stod Stefan, Ninni och Colin utanför med bilen. Jag hade önskat testa ett (för mig) nytt glasställe jag hört så gott om, och familjen Hjerp skulle leta swimspa. Vi slog våra ärenden ihop och tänkte blanda nytta med nöje! 

40 minuters bilresa senare hamnade vi i Björnlunda, och vid den hemtrevliga lilla gelaterian jag sett fram emot att prova. Sternerborgs Choklad. Alltså en gelateria och chokladbutik i ett. 

Steneborgs gör både sin choklad och sin glass från grunden - nya glassmaker varje dag, och de varierar ständigt.

Idag hade de alltså smakerna mangosorbet, gräddglass, stracciatella, saffran, röda vinbär/rostad vit choklad och björnbär. Jag hade siktet främst på gräddglass, som jag tänkte mig skulle vara en svensk variant av fior di latte (min favoritsmak!). 

Beställde alltså en STOR bägare med främst gräddglass, och lite stracciatella på toppen. Hur god som helst! Hela sällskapet var mycket nöjda över sin glassupplevelse, och jag fick beröm för mitt fenomenala förslag att åka hit och prova. 

Vi styrde kosen nordost, och upp mot Haninge. Mina gamla hoods! Kändes konstigt att glida förbi alla gamla minnen i Västerhaninge, Jordbro och Handen. "Här bakom järnvägen bor min far", "här gick jag i gymnasiet", "här brukade jag övningsköra", "här blev jag påkörd!", "här i sjukhusbassängen jobbade jag i 8 år...".

MEN snart var vi framme där Stefan och Ninni hade sikte. I en poolbutik. 

De ska alltså köpa en swimspa - något jag fick lära mig var en blandning mellan jacuzzi och pool. Alltså en lång pooldel när en kan simma motströms, sitta och dricka en öl med massagestrålar eller bara hänga. 

ALLTSÅ VILKEN GREJ. Om jag var rik och hade trädgård nog och allt sånt så vore ju detta drömmen. Hemskt dyrt bara. Men häftigt. (Nämnde jag att de även skall bygga biorum i källaren? hur sjukt?). 

När de kikat, klämt och känt på olika modeller så åkte vi ned mot Gnesta och ett av deras favoritställen: Pizzeria Arena. De är mest kända för sina gigantiska pizzor, men har även kötträtter, kebab, sallader... Jag var sugen på en räksmörgås, men fick nöja mig med en räksallad i värmen. 

*Lille* räksalladen och *lille* brödet. 

Stefan och Ninni tog varsin fläsknoisette med pommes och bearnaisesås. 

Emil och Colin tog en *liten* pizza. Som var tre gånger större än tallriken, typ.

Nu hade vi varit hemifrån i mer än fem timmar, och det var hög tid att ta sig hem till hund respektive katt. Lille Minou ville ut på balkongen, och jag och min hydroponiska odling med basilika höll honom sällskap. 

Emil var tröttis. Då höll Minou honom sällskap istället.

Det var någonstans här min Paris-saknad tog grepp om mig igen. Började drömma, våndas, önska, hoppas och fantisera om Paris. Det gjorde ont men jag kunde inte sluta ändå. 

Försökte distrahera mig med kvällsmål. Vi åt yoghurt med müsli och farfars blåbär, hällakaka med ost och mjukost och te. 

Plus godis och skedande framför en cheesy netflix-film.

Pratade med Emil mycket om min extrema längtan efter Paris. Han peppar och stöttar, försöker se lösningar och pushar mig att också göra det. Han är fantastisk.