Ett Marie Kondo-ryck

I söndags vaknade jag klockan 6 på morgonen och kunde inte somna om. Minou låg så mysigt tätt intill, och jag drog mig för att gå och kissa trots min överfulla blåsa. När jag väl stigit upp var det för sent. Jag bestämde mig för att gå ut på en morgonpromenad. Christer och Johanna sov fortfarande inne i hobbyrummet, och Emil inne i sovrummet. 

Det var jättevackert morgonväder. Nästan ingen ute (som en kan förvänta sig vid sju-tiden på en söndag). Jag älskar att gå i mitten av en bred väg, om tillfälle ges. 

Trodde jag skulle undgå regnet, men tji fick jag. När jag hade runt en halvtimme hem började det droppa, sedan dugga, sedan regna. För andra gången denna vecka var jag blöt när jag kom hem. 

Klockan var nu runt kl. 8 och Christer lufsade upp. Vi satt och pratade ett tag innan även Emil kom upp timmen senare. De satte på en anime på TV:n medan jag bloggade. 

Nu regnade det massor utanför. Det var riktigt mysigt, faktiskt. Ända till klockan blev 11 och Malin hämtade upp mig. Vi skulle spela padel!

Kom hem igen, och då hade även Johanna vaknat och klivit upp. De satt och tittade på en skräckliknande film på Netflix, så jag duschade och åt sedan lunch i form av morotssoppa och mackor och vägrade titta. mvh fegis som hatar skräckisar.

Rent generellt var det en riktigt skön dag. Fredde dök upp och han och Emil började spela det nya Last of Us 2. Vi åt chop chop till lunch #2 och jag, Johanna och Christer tittade på Netflix-filmen Eurovision. 

Kl. 16 så packade Christer och Johanna väskorna för att fortsätta sin semester ned till Göteborg. Vi kramade dem adjö - de tackade för att de oväntat våldgästat oss, och vi tackade för att de spontant hälsat på. 

Jag fick ett Marie Kondo-ryck och slet ned alla mina kläder på sängen. Kände att det var dags för en storrensning! Jag menar, jag har ju kläder där som jag haft sedan jag var 16 år gammal. Alltså 12 år gamla kläder?! 

Sedan skall jag inte sticka under stol med att jag ökat 1-2 storlekar de senaste åren, och det är dags att slita sig från vissa klädesplagg som inte längre passar min kroppsform. 

                FÖRE 👇🏻

EFTER 👆🏻            

Okej syns inte så jättestor skillnad visuellt, men jättestor skillnad för min själ!

Nu öppnade Fredde och Emil dörren in från den mörka grottan som numera var hobbyrummet, och sade "vi vill ha käk!"... Okej, jag åker med och hämtar något att käka! Hade igen fått en dunkande huvudvärk och beslutade mig för att köpa lite tröstgods. Unnigt! 🙏🏻

Emil och Fredde hade bestämt sig för att göra en food challenge. De får sådana fix-idéer ibland, jag blir inte förvånad längre. De har tidigare gjort det med mat från KFC, och nu föll valet på Max.

I deras (egenpåhittade) challenge ingick:

🍟 Chili cheese fries

🍔 En cheeseburgare

🍔 En stor burgare

🧀 Friterade västerbottensticks
🥤 En kall dryck
🥛 En lyxshake. 

Min huvudvärk hade slagit över till illamående (efter Freddes eXxTReMT starka doftgran i bilen), men för att inte ångra mig tog en Umami Bacon-burgare ändå. Mest tittade jag på grabbarna som moffade.

Som vanligt åt Emil upp allt med lätthet, medan Fredde (som innan alltid är den kaxigaste) satt och stönade och stånkade. "Alltså fan, Emil, fattar inte hur du orkar?!"... Händer varje gång. 😂 Ändå är han lika taggad på att tävla, fastän han *alltid* förlorar? Fredde har typ en tiondels magkapacitet jämfört med mig och Emil.

Jag fick inte i mig mycket av min burgare på grund av illamåendet, men glass går alltid ned! (åtminstone 3 timmar senare, när jag låg i sängen och såg på film). 

Huvudvärken gick över. Hade jättemysigt! Till dess att Emil och Fredde stormade in kl. 21 och tydligen skulle åka och gymma. Galningar. Jag följde med. 

Kom hem kl. 22 och somnade som en stock. Vilken produktiv och samtidigt icke-produktiv dag!