SUCK och tröstbullar

I lördags så vaknade jag upp runt kl. 06 som sagt, pigg och glad och inte tillstymmelse till bakfylla. Vilken lättnad! Jag klev upp, bloggade, och sedan tog jag mig ut på en promenad. "Gå inte alltför långt från lägenheten", mumlade Emil i halvsömn. "Nejdå", sade jag. 

Josefin skrev att hon och Agnes skulle cykla till en lekpark tjugo minuter bort. "Jag vågar nog inte cykla 😂" skrev jag. "Men jag går gärna och så möts vi där?".

Så jag promenerade bort till lekparken, och köpte med mig frukost på vägen som jag snacksade på.  Direkt från paketet. Mmmm, müsli! 

Trots att jag kände mig klar i huvudet och rätt pigg så orkade jag inte vara där så länge. Vi lekte lite med gungorna och med rutschkanan och jag uppdaterade Josefin på gårdagskvällen, och sedan traskade jag hemåt igen.

När Emil klivit upp kl. 11 så hörde Stefan & Ninni av sig. Vi hade bokat träff för att mecka det sista med bilen (vi hade precis fyllt på AC:n inför roadtripen, och skulle nu bara byta ut fläkten). Tur att Stefan är rätt bra med bilar.  

Nu var klockan 12, och tröttheten började komma ikapp mig. Medan de andra meckade så gick jag och lade mig i deras stora volvo, och somnade en stund. 

Tre timmar senare och så var bilen fixat och klar! GUD, vad skönt! Vi åkte hem mot Stefan och Ninni i varsin bil, vi med nypåfylld AC och ny fläkt. "Så skönt att ha allt detta klart inför tisdag, när vi ska bila ned till Göteborg", tjoade både jag och Emil. "Den här bilen är så bra, vi har ju inte haft några problem med den alls! Så bra bil!". 

Och kanske var det just därför ödet straffade oss.... För när vi sedan kom fram till Stefan & Ninni och Stefan säger "slå på motorn nu innan vi går in och käkar, så får jag se att fläkten fungerar som den ska!" så.... startar inte motorn. 

Bilen är död. De försöker starta den igen. De felsöker med en liten dator. De fixar och trixar och pillar och öppnar och stänger och gud-och-hans-moster. Bilen är död. 

Jag och Ninni går in och förbereder för maten. Vi alla är trötta, uppgivna och vrålhungriga. Bilen är död. 

Vi käkar mat; deras signaturrätt: Burgundisk gryta (en sorts köttgryta med syltlök och champinjoner), potatis, sallad och surdegsbaguette. Det är supergott, men oron och irritationen över bilen ligger kvar.

Bilen är död. "Och vi som ska till Göteborg på tisdag?!"... Stefan & Ninni är snälla nog att låna ut sin bil till oss, eftersom vi varken kan ta oss hem eller till Göteborg. Vi äter hallon- och blåbärspaj med vaniljglass till efterrätt. 

Sen åker vi hem, och jag och Emil känner oss jättelåga. Josefin och Jonas skriver och frågar hur vi mår och vi berättar som det är. "Allt jag vill göra är att tröstäta!" åmar jag mig. Josefin kommer upp med ett fyra stycken stora bullar... (som på beställning). 

Vad fin hon är, va.... 🥰

Tröstäter två av bullarna och Emil tar en. Känner mig lite bättre men är fortfarande ohyggligt frustrerad och ledsen. Bilen är död, vi vet inte varför, vi vet inte hur vi skall fixa det och vi vet inte hur mycket det kommer kosta. SUCK.

Där slutar vi inlägget.