Sömnbrist, sommarlycka, hungerilska och en förbannat jävla SMAKLÖS VATTENMELON

Sov som sagt uruselt under natten, men vaknade ändock kl. 08 och kände mig pigg. Klev upp, helt uppblåst och öm om magen efter gårdagens moffande. Bestämde mig för att ta en morgonpromenad för att få igång matsmältningen och blodcirkulationen lite extra.

Att gå på promenad kl. 9 på morgonen och det är varmt så att en går i t-shirt, fåglarna kvittrar, solen skiner, det luktar syrener och värme och sommarlov.... Då är det svårt att inte vara lycklig.

Klockan var nu kl. 10 och Emil sov tungt vidare. Jag smög in, hämtade Minou så han fick speja efter småfåglarna. 

Jättespännande en stund - till dess att han fastnade i sitt koppel och blev jätterädd. Då tog jag av honom selen och han fick vara i stugan med sovande Emil igen. Jag löste korsord och åt frukost. Nu var klockan 11. 

Lite efter kl. 12 skulle farfar på promenad med hundarna ned till den lokala badstranden. Jag följde med! 

Bada bada bada lilla Ida. (och sen Emil också).

Så härligt att få lite ensamtid med farfar. Traska på, småprata lite, vara tillsammans bara han och jag. 

På vägen tillbaka gick vi förbi vad farfar berättade var en varggrop från 1700-talet. Lät som taget ur Emil i Lönneberga, i jakt på Kommodoran. Har ni någonsin sett en riktig varggrop?

Vi tog en liten omväg in genom skogen för att få skugga sista biten hem. Solen stekte så att det inte var nådigt! 

När vi kom tillbaka slog klockan snart 14, och Emil började ÄNTLIGEN vakna upp (notera att jag nu varit vaken i 6 (!!!) timmar medan han sovit). Åt en frukost #2. Frysta bär med mjölk och en knäckemacka med ost. 

Sen tänkte vi ta ut Minou på en till tur på tomten. Men han ville inte alls gå ut, utan stod och krafsade för att komma tillbaka in i stugan. Vår lille modige har blivit harig igen.... 

Vi fick bära honom bakom huset för att han skulle slappna av lite. Jag var lite rädd att hans tidigare intrassling i kopplet hade traumatiserat honom. Men det är bara att träna bort! 

Okej, här kommer ett stooort avbrott utan bilder. Vad händer här då? 

Jo, en härlig balett av att vi vinkar farmor och farfar hejdå, åker hemåt med trasig AC (dvs: varmt och klibbigt AF) och en konstant sorgset jamande Minou i 1½ timme, trött och vrålhungrig men utan aptit, kommer hem till en trasig tvättmaskin med trumman FULL med vatten som bara öööööser ner på golvet när vi öppnar luckan, kan inte komma på vad vi skall äta, åker till ICA och köper sallad, köper en svindyr vattenmelon som är HELT smaklös, åker tillbaka till ICA utan AC i ren ilska för att reklamera (har här ingen gräns på min hanger och utmattning), kommer hem och lagar mat och...

.... jag börjar äntligen lugna ned mig när jag äter en av mina godaste sallader. En sommarsallad med vattenmelon, fetaost, rödlök, koriander och lite gurka. 

Minou är helt utslagen efter en fullspäckad helg.

Vi tittar på A Star Is Born, och precis när jag behöver det som mest så har Josefin hängt fyra stora bullar på dörren. Två kanelbullar och två vaniljbullar.

Eftersom Emil är nyttig får jag offra mig. 😇 Åt mittenbiten i allihopa.

Resten av kvällen drack jag och Emil pepsi, tittade på tv och bara tog det lugnt. Och tackade gudarna för att vi inte gjort några planer för lördagskvällen, för det hade vi bannemig inte orkat.