Förbi rapsfälten till kebabrullar

I söndags hade jag och Emil magnifika planer på att ÄNT-LI-GEN få återse min kära farmor och farfar igen. Vi har inte varit och träffat dem sedan i februari, pga uppenbara skäl. Men nu, efter många om och men, beslutade vi oss för att ta en utomhusfika på lagom avstånd.

Emil var bakis när han vaknade runt 9 (med alarm), och då ställde jag upp som chaufför upp mot Mariefred. Tog ett stopp på ICA Maxi i Södertälje, som jag för övrigt måste säga är den bästa matbutiken jag varit i. 

Vi köpte fikabröd och jag tar här 👆🏻 ett kort på (en liten del av) fikahyllan. *vill ha allt*

Lite efter kl. 11 var vi framme i den lilla stugan. ÅH SÅ FINT ATT SE DEM IGEN. Jättesvårt att inte kramas. Det går ju nästan per automatik! 

Vi slog oss ned uppe på altanen med medhavd fika. 

… och farfar var med också! 🥰🥰🥰

"Men var är Minou?" frågade farmor och farfar. Ja, varför hade vi inte tagit med honom? Det hade vi inte ens tänkt på ju. Så dumt. Klart att han hade kunnat vara med..! 

Vi diskuterade högt och lågt från allt mellan alkoholism, rasism och homofobi (har jag sagt att mina farföräldrar är bland de vettigaste i sin åldersgrupp?), om sommarens planer till Ramdala och vår (numera årliga?) kompishelg i stugan.

Det gjorde också att vi var tvungna att fara hemåt lite tidigare, eftersom vi inte ville lämna Minou hemma ensam för länge. Vi undvek att kramas adjö, och hörde farfar säga "men ni kan ju stanna över i gäststugan nästa gång?", och jag blev glad men samtidigt lite orolig. Men.. Jag vill ju. 

Nu kände sig Emil nykter nog att köra! Vi åkte från skog och förbi rapsfält. 

Heeeelt pollendränkt blev bilen. Så fort vi kom tillbaka till Nyköping passade vi på att tanka upp och tvätta av bilen. 

Det var fortfarande strålande solsken och varmt så in i bängen. Vi ringde upp Stefan & Ninni och bjöd över dem att käka med oss. Medan vi väntade på dem tog vi ut Minou på innergården.

Så kom dem! En far, en styvmor och en lillebror med kebabrullar. 

JÄTTEJÄTTEGOTT. Och oj, så mätt en blev! Vi tog oss in för att Emil skulle få visa mer av sitt Nintendo Switch, och vi spelade lite Overcooked framför dem. 

Runt 18-tiden åkte de hem, och jag lyckades tigga med mig Emil ut på en skogsrunda innan solen skulle börja gå ned. 

Men GUD så mätta och trötta vi var, vi lunkade runt som två zombies. Så diskuterade vi sommaren och datumen för Mariefreds-vistelsen, gladdes åt den fantastiska helgen och planerade veckan framåt (med dejter och picknickar och allt sånt!). Sju kilometer senare och vi var hemma!

Väl hemma var jag fortfarande proppmätt, till ungefär kl. 21.30 då det bara KLICK! och så var jag hungrig helt plötsligt. 

Blev yoghurt med blåbär gömda under flingor, och ett knäckebröd med mjukost. Mums.

Jag kände mig helt varm och dåsig efter den varma och soliga dagen, så jag gick och lade mig kort efter det. Emil stannade uppe ett tag till, per rutin.