Frusen grillning och klar Emelie-ritning

I söndags vaknade jag upp tidigt, medan resten av hushållet fortfarande sov. Jag funderade ett tag på att försöka vara hemma när Tuva och Lucas vaknade (eftersom jag vet att Emil är en sjusovare av rang), men kunde inte hålla mig från en morgonpromenad. Särskilt inte med sådant fantastiskt väder.

Det kändes verkligen som en sommarmorgon. Det luktade frisk värme och nyutslagna syrener, fåglarna kvittrade i ostämd kör och det väckte pirr i magen på mig. Jag kände livet i mig, kan man säga. 

När jag bara var ett stenkast från hemmet skriver Tuva: "Nu är vi vakna". Kommer in och de har redan börjat plocka fram frukost. 🥰

Timmen senare lunkade Emil upp och vi satte igång med kortspelet Spank the Monkey! Blev en premiäromgång för det unga paret, som båda verkade uppskatta spelet. 

Som sagt. Uppskattning! 👐🏻

Så var det helt plötsligt bara 45 minuter till dess att de skulle åka med tåget tillbaka upp till Stockholm. För att få tiden att gå utan att starta upp något projekt så tittade vi på ett avsnitt av Kändis-Sverige bakar.

Vi lämnade av dem på tågstationen, kramades (trots Corona?!) och jag hörde Lucas säga "så ses vi snart igen då?" … Ja, jag gillade honom. [stamp of approval] ✅ … och nu har vi ett par som gärna vill vara kattvakter till oss när vi ska iväg en vecka under sommaren!

Direkt efter vi lämnat av dem styrde Emil mot sin farbrors stuga ute på vischan. Emils kusin Mattias hade nyss fyllt 20 år, och det var dags för ett släktkalas/överraskningsfirande för honom. Firandet drog igång en timme tidigare än vi kunde vara på plats, men det såg jag enbart som en fördel! (tänk att få slippa hela det där platta småsnacket med hela Emils släkt, vänta på maten och leka trevlig?).

När vi kom dit var hela parkeringen fylld med bilar. Men tji fick vi, för maten hade ändå inte blivit klar och det platta småsnackandet var i full gång!

Det skulle bli grillat...! Mmmm!

Totalt var vi  stycken på plats, (jag och Emil, Stefan, Ninni och Colin, en faster, tre kusiner, en farmor, en farbror och en svärfaster). Fastern hade gjort mat i överflöd; potatisgratäng och två olika sorters baguetter, två olika sorters korvar, grillad kyckling och typ åttio olika såser.

Iskallt var det. Vi satt under ett litet partytält, alla typ i knäet på varandra, och det blåste som bara den. Jag frös trots att jag fick låna Kerstins ullponcho (och hade vantar, halsduk och mössa). Åt massor med mat för att bli varm. Det bjöds även på efterrätt (födelsedagstårta, kladdkaka, glass och småkakor), men det fotade jag aldrig.

Kort därefter viskade jag lite till Emil om vi inte kunde åka hemåt snart. Jag frös så in i bängen och hade inte resurser att varken le eller fungera socialt. 

Men en varm bil och sätesvärme gjorde susen! Emil önskade mjukglass som körsbäret på tårtan. Jag tackade inte nej. Lugn och varm 😊

Vi kom hem, fick kattsällskap och tittade på... ja, någon serie på Netflix. Minns inte. 

HEJ GOSEPLUTT.

Ja, sov du.

Vid kl. 19 gick vi ut på en kvällspromenad. Det var fortfarande ljust ute. Vi gick i en halvtimme och det finns så stunder jag uppskattar Emil så mycket som då. När vi bara kan promenera, samtala, tänka högt, diskutera... alltså på riktigt PRATA.

När vi kom in igen så såg vi på finalen av Robinson, och Emil uppvisade ritningen av mig som fulländad. 

KOLLA SÅ FIN JU.

Så åt vi kvällsmål i form av limpmackor och te. Mums.

(Spoileralert: Dagen efter började Emil sitt nya liv igen).