En sned TV och burgare från Daisy's

I söndags började jag dagen med ett arbetspass kl. 10-13. Det består av att jag anmält mig att bemanna Sörmlands krisstödslinje, som är till för vårdpersonal och anhöriga coronapatienter. Då finns möjlighet att arbeta hemifrån (så länge en har tillgång till telefon, internetuppkoppling och en lugn miljö). Jag kopplade upp min arbetstelefon i systemet och stod på stand-by om någon skulle ringa. Minou gjorde mig sällskap. Tacksamt när en kan arbeta i mjukisar och med kattsällskap!

Men jag satt inte på min rumpa i tre timmar för det. Emil hade i andra rummet beslutat sig för att påbörja projekt fästa-tv-på-väggen, och jag stod på stand-by även där (för att hålla koll på skruvar, hålla i vattenpass och ge rätt skruvmejsel). Minou agerade stjälpreda.

Det började hända grejer! Det ilade i huvudet medan Emil borrade genom betongen.

Men allt går ju inte alltid som en dans på rosor... När han fäst klart allt och låg och skruvade med mejseln från golvnivå så svor han över det faktum att det inte var rakt. Nej, då hade betongen tydligen gjort att fästena var lite sneda, och att TV:n därför lutade smått åt höger.

JAG tycker inte att det syns (åtminstone inte när en itne vet om det och inte tittar efter det)! Men perfektionist som Emil är så störde han sig enormt. Men fick lov att acceptera.

Fortfarande muttrandes slog klockan 13 och min tid som bemannare av telefonlinjen tog slut. Ingen hade ringt för stöd idag. Som överenskommet dök Stefan, Ninni och Colin upp och tog med oss ut på käk!

Vi skulle till ett ställe som de hyllat: Daisy's vid Sillekrog. Alltså ett stopp vid motorvägen där truckers och långkörare ofta stannar för en bit mat. Stefan och Ninni hade varit där tidigare och blivit helt blown away av deras burgare, som de menade var bland de bästa de ätit. (Kan nämna att jag och Emil var skeptiska, men är goda nog att inte döma förrän vi provat!).

Daisy's är ju en kedja, och även detta inrett som ett amerikanskt diner.

Stefan, Ninni och Colin väntar på mat 👇🏻

Emil var med! 👇🏻

Så blev maten klar. Då jag har dåliga erfarenheter av att hamburgerbröd på snabbmatshak är torra och tråkiga, så valde jag en burgare utan bröd. Den såg ut såhär:

Emil slog på stort med en dubbelburgare och pommes.

Emil sade själv att den faktiskt var över förväntan god! Saftigare än han trott (men fortfarande inte i toppklass). (Jag tyckte min var god-i-stil-med-Sibylla).

Vi åkte hem till oss, drack kaffe och fikade donuts innan de var tvungna att åka hemåt och mata hunden. Själv blev jag och Emil supersugna på nostalgimat, och bestämde oss för att kvällsmålet skulle bestå av limpmackor med oboy/te.

HUR GOTT?! (Ps. Ser ni vilka limpmackor som är mina?).

Minou var med. ❤

Vackraste, finaste, älskade lilla knodd! 😍

Jag gick och lade mig runt 22-tiden, medan Emil satt uppe fastklistrad vid sin iPad och ritade. Jag sov när han gick och lade sig. Han pussar mig godnatt i sömnen och jag grymtar och vänder mig om - det är vår nya läggningstradition 🤗