Bjudsoppa och sura miner

I tisdags promenerade jag till jobbet för första gången på ett rätt bra tag. Sade nej till skjuts och gick i två grader (och vindstilla!) över forsen och upp mot mitt kontor.

Tog en bild ut på utsikten från mitt kontorsfönter. Även tisdagen var en psykiskt tuff dag på jobbet. Hade turen att kunna gå hem tidigare, så jag gick redan kl. 14.

Min franske vän Loïc skrev till mig medan jag var påväg upp mot ICA. "Hur är karantänen?" frågade jag. "Den är lång." svarade han. Så tog jag en bild just där och då 👇🏻 för att skryta med att vi i Sverige fortfarande får gå ut. (sen att vattnet ser brunt och odrickbart ut, det är ovidkommande).

När jag kom hem åkte Emil och jag och handlade innan jag började fixa med maten. Idag hade jag bjudit in oss hos Josefin & Jonas på middag (fastän det var vi som kom med middagen). Det blev morotssoppa (för den har jag tjatat hål i öronen på dem om) och så lite överbliven fajitas till Jonas (som inte gillar soppa).

Så gick vi ned till dem med kundkorgen fylld med mat. Morotssoppa, fajitas, minitortillas, sallad, gräddfil, salsa, mozzarellachips, smör, ost och surdegsbaguette. Deras ettåriga Agnes fick smaka morotssoppa för första gången, rynkade på näsan och sade "ta bått soppa!" (ta bort soppan!) 😂

Egentligen skulle vi bara stanna över middagen, men vi fastnade i varsitt rum (jag och Josefin samt Emil och Jonas) och snackade i en timme till.

Sedan drog vi oss uppåt igen för att måla på ett andra lager på vår fondvägg. Lagret blev bra, men sen när vi skulle dra bort markeringstejpen..... få följde vissa partier färg med 😱

"Det är lugnt!" sade jag, och började försöka måla med tunn målarpensel på de partier som saknade färg. Emil betraktade mig skeptiskt ett par minuter och sade sedan åt mig att gå ut ur rummet. Jag fick nöja mig med 'nousens sällskap.

Som var hur kelsjuk som helst, efter att ha varit ensam största delen av dagen. Lille älskling ❤

Hörde Emil muttra och svära från rummet, och satt lugnt och stilla, läste min snusklitteratur och väntade på en ursäkt 🙃 Efter en och en halv timme kom han ut igen, hade fixat allt per-fekt (såklart) och bad om ursäkt för sin sura attityd.

Men lika bra att jag låtit honom hålla på själv. Allt blir mycket bättre och noggrannare och mer exakt när Emil gör det, än när jag slafsar på.

Vi somnade kl. 22, supertrötta, efter en tung dag. LÅT DET BLI HELG SNART.