Min hosta och knapp heshet ligger fortfarande kvar, mer än en vecka efter att jag först blev sjuk. Det var en redig en, denna gång...
Men i övrigt har jag inte haft tid att koppla av. Förutom de sedvanliga arbetsuppgifterna med att ta igen patientbesök, hålla utbildningar och planera mina bedömningar... så har även det här med nya lokaler varit en ångestpräglad aktualitet.
I onsdags hade jag och min kollega lyckats bjuda in oss för att titta på de lokaler som min chef fått förslag om. Jag hade (redan innan vi klev in) den starka oron att veta att vi inte hade möjlighet att få egna rum.
Lokalerna var nyrenoverade, fräscha och jättefina... Men som vi befarade... Inget möjlighet till egna rum. Det fanns flera små samtalsrum (där enbart soffgrupp skulle få plats) samt två stora rum (där kontorslandskap skulle vara)…
Jag fick genast en klump i magen. Ja, det var jättefina lokaler... Men att jobba i kontorslandskap, med ringande telefoner, lag på sekretess, tjattrande kollegor... Ångesten väckte i magen. Nej nej nej nej nej. Jag vill inte.
Min chef såg hur orolig jag var, men hon var överförtjust. "Vi måste vara positiva! Tänka flexibelt..! Nya tider nu, så här jobbar man nuförtiden. Gå hem och tänk nu, så pratar vi närmare om detta på måndag och tar närmare beslut.. Lokalerna var ju jättefina, visst?!"
Men ju mer jag tänker på det desto mer växer klumpen i magen. Jag älskar mina kollegor, visst, men kontorslandskap... Jag vet inte om jag klarar av det, helt ärligt.
Nu ska vi ha ett möte på måndag, mina kollegor, chefen och jag. Ingen av dem är superpepp på att ha kontorslandskap, men ingen är så orolig som jag är. Jag är mest rädd just nu att min chef kommer välja ta detta oavsett, eftersom att det är svårt att hitta lokaler som är såhär fräscha, nyrenoverade och redo att flytta in i direkt...
Kan det gå att sätta upp nya innerväggar för att skapa fler mindre rum? Håller tummarna att ni får till en bra lösning!!
SvaraRaderaVi får se hur det blir, jag vet inte vad jag vågar hoppas på 🙈
RaderaÅh fy!! Vad hemskt, att behöva sitta i kontorslandskap som psykolog! Egentligen som vilket yrke som helst men jag har så jävla svårt att se hur det skulle kunna bli bra alltså! Måste ni flytta ut era nuvarande lokaler eller vad är grejen? Usch, hoppas verkligen att ni lyckas hitta en annan lösning.
SvaraRaderaJag med!!! Kan inte tänka mig att arbeta så, får ont i magen bara av att tänka på det... Största skälet till att vi ska flytta ut är för att vi blir fler i Nyköping (en ny psykolog börjar i augusti), som vi inte har ett rum för.. Och att lokalerna alltid sagts vara temporära.. Men nu slår chefen slag i saken och letar nytt pga NÖDVÄNDIGT 😅
RaderaUsch, jag förstår känslan. Vi flyttade till nya lokaler förra året och här finns både riktiga kontorsrum och öppet landskap. Tack gode *insert valfri makt att tro på* så satte sig våra chefer i det öppna landskapet så att vi andra fick rum två och två, men då blev jag såklart placerad med kollegan som alltid försöker mobba mig på plats. :) :) :)
SvaraRaderaHoppas verkligen att det löser sig för er!!
Men näe?! Vad är detta för hemsk kollega? Vad gör hen? Hur bemöter du detta? ❤
RaderaJag känner med dig. Hoppas verkligen det löser sig på bästa sätt. Kram och trevlig helg!
SvaraRaderaTack Sara 😘
RaderaJag skulle känna detsamma... jag är ganska känslig för intryck (ljud, dofter etc) och skulle känna mig helt söndertrasad bara efter ett par dagar i ett kontorslandskap... Har dessutom ganska stort behov av att vara för mig själv :):) Jag håller tummarna för att det löser sig!
SvaraRadera(När är det ni ska till Italien förresten? Tänker i och med coronaviruset och om regionen ni ska till är i riskzonen och hur ni tänker kring det)
VARFÖR denna plötsliga (och ogenomtänkta?) flytt av er verksamhet? Och har full förståelse för din oro.. Skulle nog känna samma! Om jag lever mig in som patient skulle det inte kännas ok alls att prata med en av er i telefon samtidigt som man överhör vad övriga kollegor säger till sina patienter, känns inte så GDPR-2020 modernt.. Hoppas du får din oro hörd på måndag, ska tänka på dig! Kram!
SvaraRaderaFörstår dig. Vi har arbetsrum tillsammans med ett 10-tal kollegor. Jag är dock sällan där (mer än för syns skull eftersom skolledning anser att det är rätt). Trivs bäst i mitt klassrum där jag kan planera i lugn och ro på plats. Håller tummarna att det löser sig! Hoppas chefen är inlyssnande om ni är en majoritet som inte tror på en flytt. Tror stenhårt på att om en trivs på jobbet orkar en det lilla extra emellanåt.
SvaraRadera//Em