Var ändock lite nervös. Har sedan förra veckan haft en oro inför mötet som skulle hållas på måndagseftermiddagen - ett möte och diskussion om förslaget om de nya lokalerna. Det är nämligen så att de lokaler vi har, som ligger på sjukhuset, har varit tillfälliga (sedan 10 år tillbaka 😂 #landstingsanställd)... Så mitt (jättefina men jättestora!) rum (som egentligen är en gammal sjukhussal) skall alltså lämnas.
Skälet att jag varit så orolig är att de nya lokalerna erbjuder kontorslandskap, och jag har ett stort behov av att få ett eget rum. Nu hade jag rustat upp för att konstruktivt framställa mina tankar och känslor kring detta; vara tydlig med att jag inte kommer trivas i kontorslandskap, och hur viktigt det är för mig att ha en dörr att stänga om mig. Och att jag inte kommer vara kvar om jag inte trivs.
Men mötet gick bra! Min chef lyssnade på min åsikt, vi vägde för- och nackdelar och kom fram till ett förslag som kanske kan fungera: att vi smäller upp två väggar och kan istället ha varsitt litet kontorsrum, för att sedan dela på samtalsrummen. Om chefen får det godkänt och om det går att ordna - då är jag helt med på tåget!... (men jag måste medge att jag är orolig att detta hopp är förgäves, och att om det inte går igenom så kommer jag att bli besviken)...
Hursomhaver. När dagen var över så fick jag skjuts hem av Malin till Emil, som fortfarande var hemma och sjuk. Jag hade kokat ihop en högrevsgryta dagarna tidigare som fått stå och bubbla, och nu var det dags!
"Ikväll vill jag ha glass" sade Emil. Inga problem!
Vi låg och tittade vidare på Sex and the City, innan vi gick och lade oss till 22. Emil skulle äntligen tillbaka till jobbet igen på tisdagen, och som han längtade!
Hoppas det löser sig med jobbet, det känns ju lite hoppfullt ändå. Själv fick jag veta idag att min chef ska vidare inom förtaget. Eller snarare till kontoret i staden hon bor. (Jag jobbar på en av storbankernas telefonbank..) Så nu får jag en ny när jag kommer tillbaka. IGEN. Det här blir min femte chef sedan jag började för snart fyra år sedan.
SvaraRaderaJag hoppas det med! Det känns ju som att det finns en chans!
RaderaMen gud, så pissigt? Varför byts cheferna ut hela tiden? Finns det en förklaring? 😞
Av samma anledning som vi "vanliga" medarbetare har ännu större cirkulering. Dåligt betalt och halvkassa arbetstider jämfört med de fysiska kontoren. Cheferna tror jag också känner sig lite maktlösa då de har några led över sig som styr och ställer hur de ska leda hos oss.. ;) De flesta går vidare till att jobba på andra banker. Att jag bytt så mycket chefer är inte enbart att de slutat, utan jag bytte grupp en gång (vi har alltså ca 15 grupper på jobbet med strax under 20personer i varje som var och en har en egen chef), och en annan av dem var bara vikarie för en annan som sedan kom tillbaka från föräldraledighet. Sedan bestämde han sig för att gå vidare till andra arbetsuppgifter inom företaget. Den chefen jag har nu såg nog det här jobbet som en befordran från att fara privatrådgivare, men har pendlat 45 min till jobbet. Nu har hon fått jobb på kontoret i staden hon bor, men mer vet jag inte. Så får vi se vem jag får härnäst. DE jag pratat med i min grupp på jobbet hoppas att vi inte får någon som är ny i chefsrollen för de har oftast så mycket idéer och vill ändra så mycket. :P
Radera