Trängsel och blåmärken på köpet på Boda Borg

Lördagsmorgonen påbörjade jag och Minou i vår ensamhet. Minou vaknade runt 07:30 och ville ha ALL uppmärksamhet. Särskilt när jag skulle blogga (se bilden nedan). Tog 1½ timme att skriva det inlägg som annars tar 20 minuter, då Minou antingen ville 1) sitta på tangentbordet, 2) ligga på tangentbordet, 3) gå på tangentbordet eller rätt och slätt 4) hoppa upp på min axel och gå på en promenad runt i lägenheten (och mitt hjärta är för svagt för att avvisa honom 💔).

De andra sov givetvis som små bebisar.

Vid 10.10 väckte jag de andra, och Marieke och jag fortsatte på vårt pussel, åt frukost, gjorde oss i ordning och...

... åkte till Boda Borg! Favorit-i-repris från för två år sedan (då det bara var Marieke, Emil och jag) när vi försökte erövra questarna. Nu skulle vi visa Dirk vad the hype was all about.

Problemet var bara att både parkeringen och själva anläggningen var full av barngrupper, familjer, arbetsgrupper och andra uppdragssugna helgfirare. Vi fick ofta vänta i kö för flera av rummen, klarade inte ens av hälften och hade inte alls samma flyt.

Vid halvtid så tog vi en matsäckspaus och Marieke testade att gömma sig i ett skåp.

2018:s 12 avklarade questar, jämfört med årets 6 (!) stycken. Vi halverade alltså vår prestationsfrekvens.

Äsch. Skyller på alla människor som var i vägen.  

Vi åkte hemåt runt 16-tiden och var både trötta, matta och hungriga. Marieke och jag hade knäna fulla med blåmärken, Emil hade ont i nackkotan och jag hade ett blödande sår på ryggen #bodaborg. (men jag klarade två riktigt fysiska utmaningar så det var VÄLDIGT värt!)

När vi kom hem återupplivade vi vår gamla tradition: broccolipaj. Min och Mariekes rätt.

Gjorde denna med broccoli, äggstanning, rödlök, extralagrad herrgård och rökt kalkon.

Det var en succé! Till och med Emil - som inte ens gillar broccoli - sade; "Varför äter vi inte det här oftare?". Under middagen kom vi in i en så hetsig diskussion mellan Marieke och Dirk att Marieke blev tårögd. Efter middagen hade jag och Emil ett bråk så pass att han gick för att tjura i sovrummet. Jag och Marieke satt sedan och pusslande, muttrandes: "Boys are stupid..!". Men allt slutade fint; grabbarna bad om ursäkt för sin spontana idioti och så kunde vi ändå ha en trevlig kväll 🙃 #reallife

Till efterrätt/pusselsnacks så plockade vi fram chokladen som Marieke hade med sig från Nederländerna. Mitt och Emils favoritmärke! Den turkosa har smaken stracciatella och den rosa har smaken vit choklad/hallon. Emil gav mig den *störstaste* biten av chokladkakan; antagligen för att kompensera för den tidigare dåliga stämningen.
... Don't mind if I do. 💁

Stracciatellan var ny för oss båda, och jag tyckte den var helt okej: vit choklad med kakaobitar i. Den vita är en gammal favorit, vit choklad med hallon som knastrar på tungan (ni vet, som de där godisarna som typ exploderar i käften på en?).

Vi fick sällskap av någon som ville försena vår pussel-game.

Happy campers 👇

Tro:t eller ej, men vi blev klara med hela pusslet!!! 

Sedan satt vi alla och halvsåg på en film medan vi scrollade på våra mobiler, åt Ahlgrens bilar och nachos. Vid midnatt släckte vi alla ned och gick och lade oss. Jag blev påmind om dagens eskapader när Emil skedade mig och kom åt mitt sår på ryggen. Still worth it tho.

Kl. 06:30 vaknade vi upp på söndagsmorgonen och skjutsade Marieke och Dirk till Södertälje tågstation. Tåget de egentligen skulle ha tagit hade Marieke glömt att boka, så det var fullbokat. Då blev det en liten roadtrip på morgonkvisten, kan en säga. Det blev en morgontrött selfie med hälften otvättade och pyjamasklädda.

Vi kramade dem adjö och sade att "i höst kommer vi och hälsar på i Nederländerna!". Åh ja, det ska vi minsann!