Alicante: Dag 2, Castell de la Santa Bàrbara och Rabino

Det är kallt i Nattis och Victorias lägenhet så både jag och Emil låg ihopkurade under våra täcken. Gudskelov hade jag en uppvärmd värmekudde (den jag givit till Nattis i julklapp) som kramdjur för att somna. Jag vaknade ändock flera gånger under natten av att mina fingrar domnat av, men somnade om snabbt så fort jag sträckte ut mig så att blodet fick tillgång till hela handen. Sov länge, ända fram till 09:30!

När jag vaknat gick jag ut på en ensam promenad. 

Älskar att betrakta och beundra arkitektur. Titta upp mot lägenhetshus och se hur de har designat sina fasader, sina balkonger, sina portar och fönster...

Eftersom både Nattis och Victoria hade börjat vakna när jag gick så blev promenaden relativt kort, och jag gick för att handla baguette till frukost. De hade tipsat om ett bra bageri i närheten som hette El Molí.

Att försöka förklara för kassörskan på en engelska/franska/italiensk-variant var inte framgångsrikt, men med många nervösa skratt, överdrivna handgester och google translate kom jag till slut ut med "la mejor baguette" ("den bästa baguetten").

Plus en croissant! Jag gick tillbaka med frukostvarorna och gick för att väcka Emil. 

Vi åt baguetten och croissanten med smör, salt och nutella. Avrundade med en liten chokladbit till efterrätt. (notera hur Emils spegelbild i bordet tittar på chokladbiten).

Vi gjorde oss i ordning och jag såg ut såhär!

Nathalie gjorde ett försök att photo-bomba mig och det blev en ohyggligt smickrande bild på oss båda. 👇

Runt tolv var vi alla klara och tog oss ut på stan. 

Ett kort stopp på stadens salumarknad lämnade oss med en doft av fisk i näsan, och vi gick mot det planerade lunchstället. Nattis och Victoria tog oss till Lizarran - en spansk kedja som serverar tapas.

De kom ut med varma tapas på en bricka, och så fick en ta vad en tyckte såg aptitligt ut. Jag tog nedan en liten hamburgare, en tapas med skinkröra och friterad serrano samt med paprika, bacon och stekt ägg. I slutändan betalar en enligt de tandpetare som ligger på tallriken (ett högst otillförlitligt sätt att hantera ekonomi på, men vem frågar mig?... 🤷)

Vi beställde även in croquetas och en panna med pommes täckt av stekt ägg och serrano-skinka.

Därefter var det dags för dagens huvudaktivitet! Vi skulle klättra upp på kullen till slottet Santa Bàrbara. Se, hur vackert slottet spanar ut över staden.

 Vi påbörjade klättringen, jag med en monster i hand och Emil med en powerade. 💪 #energiboost

Ju högre vi klättrade, desto mäktigare blev utsikten, och desto finare blev även vädret. 

Upp mot slottet och vi började ta av oss till t-shirt. "Det är ju shorts-väder idag!" proklamerade min syster.

Spanarna 👀👇

Efter att ha gått högst upp på toppen, beundrat utsikten och knäppt ett par bilder satte vi oss på en cafetería och tog en drink. Så pratade vi om drömresmål och kommande bokade resor. Visade sig att jag och Emil bokat exakt samma hotell i Neapel till påsk, som Nattis och Victoria besökte förra året. En sådan slump!

Vi satt i lä och solen stekte på rejält. Det kändes som mitt i sommaren - helt vansinnigt att få känna så i januari. Mina fräknar hann till och med komma på visit.

Sedan var det dags att traska nedåt igen. Nattis hade hittat en spännande murväg ned. Påminde mig om kinesiska muren (inte för att jag varit där men rätt lätt att föreställa sig 😅).

Mäktigt att kika upp mot slottet vi precis stått och kikat utifrån.

Och utsikten ned mot staden var inte fy skam den heller!

Här är jag och grabben jag är kär i! 😍 

Till slut kom vi ned till staden och traskade genom pittoreska, färgglada gränder.

Vi (åtminstone jag? och de andra sade inte emot?) var sugna på glass. Jag googlade upp gelaterían med bäst betyg i stan och dit gick vi! Livanti.

Vi alla tog två smaker var. Jag tog mina två favoritsmaker: romrussin och fior di latte. Åh, att jag inte smakat fior di latte förrän förra året i Bergamo är helt bortom mig! Så vansinnigt gott! De andra tog smaker i form av stracciatella, vit choklad, kokos, hasselnöt och lagerblad (?!). Den sistnämnde anmärkningsvärt fräsch och god!

Nu var klockan halv fem och vi började traska hemåt. Men först var vi tvungna att stanna och handla till kvällens middag. Emil fotade entusiastiskt det svenska lösgodiset som såldes i butiken, och sedan valde vi tillsammans ut ost och charkuterier.

Det skulle nämligen bli ost- & charkbricka vår sista kväll i Alicante!

Serrano, salami ibérico, salami med örter, fårost med tryffel, manchego, vit cheddar, comté, kex, bröd, tryffel-färskost samt smör. Heja heja, Emil korkar upp prosecco!

Nattis och Victoria ser skräckslaget på medan Emil helt utan säkerhetsåtgärder skruvar av metallhöljet och börjar mecka med korken. "Nej! Rikta den inte sådär!" kvider Nathalie.

Men alla överlevde i den återigen ack-så-kyliga lägenheten i Benalua i Alicante. Vi åt till dess att vi blev mätta och lite till. Sedan till Nathalies höjdpunkt: lära mig och Emil att spela det spanska kortspelet Rabino. Ett enligt henne "jätteroligt kortspel" som vi nu skulle spela.

Det var lite avancerat och tog lite tid, men till slut fick vi in knycket! Det var bara Nathalie som stundvis tappade greppet om verkligheten. (till hennes försvar hade hon druckit två glas prosecco och tre öl).

Lyckligtvis har hon Victoria som hjälper henne tillbaka till vett och sans. "Varför slickar du på korten för?!" fräste Victoria. "Jag skulle ju göra en rolig bild!" svarade Nathalie. #rimligt 💁

Vi spelade flera omgångar fram till klockan blev 23.20. Sedan var det dags att göra sig i ordning - vi skulle upp imorgon vid kl. 8 och ta flyget hemåt mot Sverige igen...