Da'n före doppareda'n

Tänka sig att det igår redan var fjärde advent? Vi tände sista ljuset i vår adventsljusstake, åt julegröt med vörtbröd till middag och choklad till efterrätt.

Och vet ni? Imorse, när jag och Emil skulle åka till Skavsta för att hämta upp Nattis och hennes flickvän Victoria på flygplatsen, så hittade jag detta utanför dörren. En stor present inslagen i cellofan!

Det visade sig vara från en patient, som skrivit så fint. Och bakat eget julgodis; snickers-kakor, rocky road och kolasnittar.

Plus en affisch (passar ju orimligt bra in på mitt kontor!) och choklad!

Alltså blev så glad att jag inte visste var jag skulle ta vägen?! 😭💗 Har så oerhört svårt att ta emot gåvor egentligen - får liksom ont i kroppen av tacksamhet och vet inte hur jag skall kunna återgälda.... 

Men hade inte mycket tid att tänka på det - vi hämtade upp Nattis och Victoria på flygplatsen, packade in oss själva + en Minou i bilen och så for vi vidare mot vår juldestination: Mariefred.

Vi satt som packade sillar, trängdes med packning och julklappar och janssons frestelse (som Emil så snyggt hade lagat dagen innan). Minou hade nog hade största platsen av oss alla.

En och en halv timme senare så landade vi i Mariefred, där farmor och farfar hälsade oss välkomna med öppna armar.

Julstämningen var on point 🎅🎄👌

Älskade farmor och farfar!

Minou fick sin sedvanliga plats på bordet och var snabbt ute och utforskade. Han har ju börjat bli varm i pälsen numera, så att säga 😉

Snabbt var han ute och kollade läget ifrån bordet.

Så tränade vi massor med att Minou skulle få närma sig hundarna. Det går verkligen vara bättre och bättre, och nu kunde Minou till och med vara lös på golvet tillsammans med ena pudeln, Ida.

Emil, hunden på bilden, är lite mer offensiv. Honom måste man hålla i. 

Resterande kväll åt vi risgrynsgröt och åt smörgåsar, smakade på julgodiset jag fått, tittade på gamla filmer från när jag och Nattis var små och pratade om gamla minnen. En ypperlig da'n före doppareda'n!

NU KAN JULEN BÖRJA!