Fast det fick bli på bara jäst för jag gav upp på min surdeg i somras... Hehe... Men baguetter det blev det minsann! Perfekt då det stod raclette på menyn denna kväll.
När Emil kom hem efter jobbet dukade vi fram våra charkuterier, en stor bit lagrad gouda, pepsi max och de uppskurna baguetterna. Så länge sedan vi åt raclette.
SÅ VANSINNIGT GOTT!
Efteråt så fick jag lust att bädda om i sängen. Helt nya sängkläder blev det. Minou var såklart med. Han älskar när en bäddar sängen.
Alltså JÖSSES vad jag är kär i dig lilla parvel! 😍
Därefter blev vi sötsugna, och det var ju fredag... Fram med glass och choklad! Emil och jag tittade ikapp Paradise Hotel.
Och efter en lång dag då Minou fått stimulans hela dagen, så däckade han fullständigt.
Förstår inte att det har gått så bra med honom. Han är en så naturlig del av vår familj nu, och jag blir pirrig och lycklig varje gång jag ser honom strutta omkring här hemma. *Hans lilla kattunge-strutt*
Jag hade jättesvårt att sova, trots både en kärleksfull pojkvän och en gosig kattunge tätt intill. Somnade inte förrän kl. 02 på natten. Kanske är det för att jag är upprymd inför helgen...
Jag älskar hur dina känslor för Minou är nästan identiska med vad jag känner för Fabian. Jag förundras över hur självklar han är hos oss och tittar lyckligt på honom när han sitter med vid köksbordet eller ligger och leker på golvet någonstans. :D
SvaraRaderaOch nu är jag mycket nyfiken på vad ni är på för äventyr i helgen.
Haha, åh, det är ju sant! Minou är som min lilla bebis, precis som att Fabian är din.. Fast ja, jag fattar att Fabian är MER en bebis men.. Jag har ju ingen bebis så detta är väl det närmaste jag kan jämföra med. och det känns sjukt. Tänk hur det vore när/om jag får en riktig bebis? Hur står man UT med all kärlek?
RaderaÅh, det ska du allt få se! CLIFFHANGER :D
Skillnaden är ju framförallt att vi liksom skapat honom själv, jag har burit honom INUTI mig vilket känns helt surrealistiskt. Men sedan är det ju lite mer definitivt med barn än med husdjur. Men jag tycker ändå inte att känslorna är så mycket annorlunda ändå. Även om det såklart är stor skillnad. Jag kunde titta på vår hund vi skaffade när jag gick på gymnasiet och inte förstå hur inte alla var avundsjuka på oss för vi hade det bästa husdjuret. Hon var så perfekt i alla aspekter. Och var så söt att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Lite så känner jag nu också när det kommer till Fabian. Jag får ibland påminna mig om att alla känner samma känslor för sina egna barn som jag har för Fabian. Så det är inte synd om dem som inte vår ha honom som sin son, haha. Hoppas du fattar hur jag menar. ;)
RaderaJa, men det är ju en stor del av det, såklart! Och att det är något som NI skapat, liksom FORMAT en bebis från scatch och ska nu forma dess egenskaper också?? Så häftigt!
RaderaHahaha, jag förstår precis! Och det är så fint <3