Trasig BH och halv arbetsdag

Har varit kass att svara på era kommentarer - har haft huvudet fullt med allting annat (i.e. kattunge) och blivit väldigt distraherad, så att säga... Men idag skall jag ta itu med att äntligen få svara på varenda en!

När jag vaknade på måndagen blev jag varse om mitt misstag att låta Minou leka med min BH kvällen innan. "Äsch, låt honom leka!" hade jag tänkt, när jag såg honom stolt komma springande med en kupa i munnen, större än sitt huvud. (alltså inte för jag har så extremt stora bröst utan för att han är så sjukt liten 😭).

Jahopp, det var den BH:n det. Tur att jag inte är så brydd om kläder. Speciellt inte BH:ar, sjukt överskattat (i alla fall för mig som inte ens behöver den).

Detta var den måndagen som jag inte tagit ledigt, utan planerade att åka till Eskilstuna för att ha handledning (ni vet med den där nya, kändis-barnpsykologen jag fixat fram! det ville jag inte missa iom att det bara är 1 gång/månad). Emil hade tagit ledigt istället!

Jag blev skjutsad till busstationen av både Emil och Minou (vi försöker träna bilåkning korta sträckor så att han vänjer sig) i och med att det regnade. Sedan satt jag på insidan av en varm buss, lyssnade på musik och saknade dem redan.

… Svårt att inte sakna dem när Emil skickade massa snaps.

Handledningen var fantastisk! 9-12, vi var tre i gruppen (+ handledaren) och fick massor av tid att diskutera olika ärenden, tankar och barnhälsovård rent generellt. Kändes så givande - trots att jag knaprade Alvedon för huvudvärk och tjocknad i halsen.

På vägen hem i bussen tittade jag ikapp på alla snaps som Emil skickat på Minou. Kunde inte slita blicken från mobilen på så pass många minuter att jag blev åksjuk hela bussresan. #worthit

Eftersom jag kände mig illamående och sjuk samt att det fortfarande regnade, så blev jag upphämtad av hela lilla familjen. 

Minou skötte sig exemplariskt! Han var lugn och tyst hela bilresan förutom den sista minuten in på parkeringen, då han jamade ett par gånger. Så stolt över honom!

När vi kom hem kompenserade vi exponeringsträningen (i.e. bilåkande) med godis och lek.

Varpå Emil chillade medan jag fortsatte jobba lite smått hemifrån. Ringde lite samtal och skrev lite anteckningar, planerade inför när jag skulle återgå till jobbet igen (om ett par veckor).

Klockan 17 stämplade jag ut och joinade mitt crew i soffan. Den som tror att kattungar är jobbiga har fått det helt om bakfoten! 

Tittade på... (ja, någon som vet? guldstjärna utlovas!).

Till dess att min hals skrek efter kallt och lent och Emils kropp efter socker. Minou inspekterade vårt kvällsmålsval.

Alltså mums ❤

Blev återigen en klump av gojsig kärlek när parveln kröp upp i mitt knä. Inte långt därefter förvred han sig som en trasdocka... "Är det ens en katt längre?" frågade jag Emil. "Nästan som om han vore en transformer!".

Men han är samtidigt sitt gosigaste när han blottar mage och lägger huvudet upp-och-mer. Älskar att smeka hans mjuka lilla buk ❤❤❤