De senaste dagarna har jag levt i känslan, upplevelsen, att jag är väldigt svår att tycka om. Ju mer jag fördjupar tankar kring den känslan så hopar sig bevisen över mig. Jag är cynisk, jag är påflugen och opassande, jag är hånfull och arrogant, jag är överdriven och obehaglig, ointressant, jag trampar över människor och jag är självupptagen. Jag är högfärdig och hänsynslös och otrevlig.
Jag bara tar och tar och tar och jag ger inte tillbaka. Att jag ens har personer runt om mig som fortfarande vill vara med mig känns obegripligt. Jag förstår inte, det gör så ont i mig att jag misslyckats så med att förtjäna att bli omtyckt. Så beter jag mig som jag gör och sedan sitter jag här och tycker synd om mig för att ingen gillar mig. Usch.
.... Som vanligt försöker jag resonera att denna känsla är en av många känslor med ovisst antal sanningar i sig. Känslan kommer gå över och jag kommer må bättre, någon gång, säkert imorgon.
Men just nu vet jag inte hur jag skall göra. Jag vill vara värd att bli älskad.
Åh, kära vän. Vilken hemsk känsla du bär på, och vad lätt det är att snurra in sig i det där, och börja döma sig själv för att man tänker de sär tankarna, är så självupptagen, etc etc, och så såsar man liksom in sig i det där. Tänker att man kräver andras bekräftelse och uppmärksamhet när man tänker dessa tankar, och så blir även det en metabekräftelse på att man hade rätt. Och sen är det ju skönt att få höra folk säga motsatsen, men det är bara skönt i en liten liten stund, medan man mottar bekräftelsen, och sen känns det illa igen... blir det så för dig också? Jag har i alla fall varit inne här och kollat säkert 12 gånger igår och idag för att se om det finns något nytt inlägg från sig, för dem tycker jag så mycket mycket om. Tycker också om inlägg som dessa, där du brutalt ärligt varan berättar om skit. Finns det något som brukar kunna hjälpa när du känner såhär? Eller är det bästa att vänta ut? Radikal acceptans, distraktioner, eller något annat? Unnar sig verkligen att få vakna till en bättre känsla imorgon, hur sol helst!
SvaraRaderaUsch... Ja, det är så rätt det du säger. Tack och lov har jag den här bloggen som portal där jag kan ventilera mina känslor, glada som smärtsamma. Och det enda som hjälper är tyvärr sömnen. Sömnen botar bort det mesta. Radikal acceptans till en del, men denna gång är det en så hemsk insikt att acceptans mest bara gör ont. Och att jag då sörjer den sanning jag inte lever, liksom. Distraktioner är jag urdålig på.
RaderaHur brukar du göra?
Vet du, jag hade som jag tidigare sagt tänkt undvika att kommentera här, men nu kan jag inte låta bli. Blir både ledsen och förfärad när jag läser dina ord. Så fel du har! Klart du är värd att älska !!! Du är absolut en unik och spännande person, det får du väl bevis på inte minst här? Och genom Emil? Däremot tror jag att du är ömtålig/skör/lättsårad, vilket ju är högst mänskligt. Jag tror t ex att jag sårat dig ordentligt en gång när jag inte "skrev lovord" utan var kritisk, vilket jag hade uppfattat var enligt din önskan. Ledsen för det, men du ska veta att jag tycker du är ganska fantastisk! Du har visioner och drömmar och gör något åt dem så gott du kan i en vardag vi alla får anpassa oss till. Hoppas du uppfattar det här inlägget rätt och att du snart ser ljust på tillvaron igen. Kram från en gammal tant! /Teruko
SvaraRaderaJag tror att vi missuppfattat varandra många gånger, och fortfarande gör till viss del. Jag tackar dig ändå för dina ord, det känns obegripligt men ändå fint att höra, på något sätt. Tack, teruko. <3
RaderaÄlskade fina Emelie <3 Jag vet inte om detta får det att känna det lite lättare, men jag känner igen mig så mycket i det du skriver. Jag känner ju inte dig helt och hållet men jag tvivlar på att allt du beskriver stämmer. Med det menar jag inte att det inte är okej att känna så, för det är svårt att komma undan när tankarna snurrar sådär. Jag hoppas verkligen att du kunde somna tillslut och att det känns lite bättre idag? <3 Var det något speciellt som triggade igång tankarna?
SvaraRaderaDu ÄR VÄRD ATT BLI ÄLSKAD och det tror jag du innerst inne vet(kanske inte just nu) men annars påminner jag dig här om vilken underbar människa du är som med ord alltid berör mig och flera andra <33
Du är helt fantastisk, Petra, vet du det? Du bryr dig och du visar det och det är så jävla värdefullt att jag inte vet vad jag skall ta vägen!!!! Älskade du!
Radera*lång, varm kram* <3
SvaraRadera*emottar med stor tacksamhet* <333
RaderaFina fina Emelie.
SvaraRaderaJag tänker att många av de drag som du har beskrivit har en motpol, att visst, vissa kanske uppfattar dig som överdriven, men överdrivenhet kan ju också vara den fantastiska motpolen uttrycksfullhet. Du är social (påflugen?), inte sådär himla lagom-svensk-Svensson (opassande?). Och hallå, du är ju inte självupptagen. Du ägnar ju dina vardagar åt att stötta andra människor, du är jättebra på ditt yrke (minns du inte hur ledsna de var på BUP när du skulle sluta där?) och jag tycker att du ska vara så himla stolt över den du är. Jag tycker i alla fall om dig <3
Jag vet inte vad som har framkallat känslan hos dig, men jag tänker att om det är någon/några specifika personer som har fått dig att känna så kanske du borde ventilera de här känslorna med den/dem, och se över er relation? Du förtjänar att vara med människor som får dig att känna dig älskad (och det VET jag att det finns i ditt liv) och andra relationer kanske är värda att se över? Hoppas att det känns lite bättre idag åtminstone, en stor kram.
Du underbara, underbara själ <3 Läst din kommentar om och om igen innan jag kände mig redo att svara på den. Tänk, vad du kunde beskriva allt så klockrent, och ge ett nytt perspektiv? Jag är så tacksam att du finns här och att vi kan ha den här bloggkontakten <3
RaderaJa, jag gjorde tyvärr det, men vissa strider kan man inte vinna. Nu gäller det nog bara att släppa det och låta det landa. Jag skickar en stor kram tillbaka. <3
Men hmm, vilken jobbig känsla att vara i. Kom den plötsligt eller har den liksom växt fram under en tid? Kan inte för mitt liv tro att folk tycker sådär om dig, men jag vet hur enkelt det är att fastna i negativa tankar. Hoppas att det är snabbt övergående. Kram!
SvaraRaderaNej, den kom i samband med en händelse, vilket gör det lite lättare att spåra den i alla fall. Tack för att du bryr dig, söta du <3
RaderaJa, kan ju vara skönare att veta varför man mår dåligt, men det gör ju tyvärr inte det hela mindre jobbigt. Nästan värre ibland också pga det är mer *på riktigt* än ens egna hjärnspöken. Hoppas att det hela löser sig/lägger sig <3
RaderaMeeeeen. Vill bara skicka kärlek och pepp!! ❤️
SvaraRaderaÅh, vad du är fin! Tack Sara <3333
RaderaMen neej <333 Så hemskt att höra att du känner så. Men, kom ihåg att det är bara en känsla, ingen sanning, Så hoppas verkligen den försvinner lika snabbt som den kom till dig. Kram!! <3
SvaraRaderaGulle du! Jag vet väl inte om det kan vara sanning som ligger bakom känslan eller inte. Säkerligen till viss del - jag vet bara inte hur mycket... Stor kram tillbaka! <3
RaderaÅh Emelie, blev så ledsen av att läsa det här. Har gått flera dagar nu men måste bara kommentera ändå, kan inte låta det vara osagt. Jag läste det här helt förvirrad, känner inte alls igen mig i din upplevelse. Cynisk? Snarare romantisk och svärmande, men med en realistisk (pga du är för intelligent för att vara något annat)(obs menar inte att optimister är mindre smarta) världssyn och sarkastisk (SMART!) humor. Påflugen och opassande? Du är nyfiken på människor, har ett driv framåt! Obehaglig?! Ointressant? Självupptagen?! Jag sitter bara och skakar på huvudet. Tänk att det finns flera människor som sitter och läser dagligen om dina tankar, upptåg, hur du upplever att en himla glass smakar - då är man väl ändå inte ointressant? Och precis som Louice skrev så ägnar du ditt yrkesliv åt att hjälpa människor.
SvaraRaderaJag vet att det var länge sen vi träffades IRL men jag känner verkligen inte igen det här. Jag upplever dig, både då i verkligheten och nu genom bloggen, som en varm, smart, empatisk, rolig, spännande, finurlig, kärleksfull människa.
Jag och min mamma pratade om kärleksrelationer och om att det man oftast blir kär i är sedan det man stör sig på mest, är det inte så med ens jag också? Man har sina starka sidor - alla de egenskaper och egenheter som gör en till människa, och under bra dagar kan man se det, men när man tillåter mörka tankar att nå så kan man vinkla allt till fula egenskaper som man tror att ingen tycker om. Värt att påminna sig då om varför man blev kär i personen från början - dvs. varför du egentligen tycker om dig själv. Du är en fantastisk person, glöm inte det!
😭😭😭 MYYYYY!!!! Blir helt tårögd!! ❤❤❤
Radera