Moffdag från Mariefred till Eskilstuna

Igår, lördags, vaknade jag upp vid kl. 7 av mig själv. Jag kände hur magen kurrade. Jag var redan hungrig! Medan Emil sov smög jag upp och gjorde i ordning mig frukost. Det råkade bli tre små skålar müsli (så sjukt gott att jag var tvungen att ta fler omgångar) och en ostsmörgås.

Då jag hade en timme över till dess att Stefan, Ninni och Colin skulle hämta upp oss med bilen, så slog jag mig ned i soffan och tittade på youtube. Mest donuts. Finns väl inget mer feelgood än donuts?

Lite därefter lufsade Emil upp och gjorde sig i ordning, och hann till och med spela lite innan hans familj kom tutande.

In i bilen med oss - nu skulle vi på roadtrip! Vi hade nämligen charmat med oss Stefan, Ninni och Colin till Mariefred, för att träffa min farmor och farfar för första gången. Jag var riktigt förväntansfull - både för att få krama om farmor och farfar igen, men också för att introducera Emils viktigaste personer för mina viktigaste personer.

Ninni ville stanna på vägen och köpa en blomma till farmor. Hon stod länge och funderade över vilka som skulle passa bäst, innan valet föll på en mixad Fuchsia.

Runt 11-tiden parkerade vi utanför deras lilla stuga, som ni stod i sommarklädsel.

Alla hälsade på varandra och samtalet föll snabbt och naturligt på ett gemensamt intresse: hundar.

Vi slog oss ned och fikade. Jag tog med de bageribakta biskvierna, och Emil sina kakor. Vilken fikafest!

Jag är inte toppenförtjust i biskvier, så jag nöjde mig med min Emil-kaka (och lyckades sno till mig halva farfars också).

När vi varit där i fyra timmar så hoppade vi in i bilen igen, lagom till att regnet smattrade mot rutan. "Vad rara de är, dina farföräldrar! En kände sig verkligen välkommen där..!" sade Stefan och Ninni. "Jag saknar hundarna redan" sade Colin. Nu skulle vi en halvtimme västerut - mot Eskilstuna.

Det var dags för krubb! Burgare från Hamburgerbruket! Jag tog sötpotatispommes till och egenmedhavd tryffelmajo.

.... Däremot två saker som gjorde mig besviken. 1) Glassmaskinen var ur funktion, så jag kunde inte beställa den milkshake jag sett fram emot så mycket och 2) brödet var lite torrt och nästa gång skall jag nog beställa samma burgare i salladsblad istället.

MEN... Det var ändock vansinnigt gott och vi alla åt oss mätta till explosionsgränsen. 

..... Däremot hindrade det oss inte från att åka över till godisaffären mittemot och råkade köpa med oss varsin liten påse sötsaker för bilresan hemåt.

En riktig moffdag, kunde vi alla konstatera! 

När vi närmade oss Nyköping tog vi ett kort pitstop hemma hos farbror Lasse aka. dagens hundvakt, för att hämta upp familjens hund.

Vi for snabbt hem till dem och släppte av en tv-spelssugen lillebror med hund. Sedan hjälpte Stefan och Ninni oss att handla (så mycket lättare när de har bil!). På bilden nedan ser Stefan ut att berätta om någonting riktigt häftigt för sin son.

Då min besvikelse för bristen på milkshake fortfarande satt i sig, så gottgjorde vi genom att svänga förbi MAX. Varsin lyxshake blev det istället! (Emil tog espresso-karamell, Stefan en choklad och jag en banana split).

Den var god - fastän vanlig vaniljmilkshake tycker jag nog fortfarande är godast.

Vi blev avsläppta utanför oss, och nu kände vi oss alla som höggravida valrossar av all mat. Vi kramades adjö, ses imorgon (de skall mötas upp och mecka med mini:n) och så for de iväg igen. Emil lade sig halvt utslagen på soffan, men själv kände jag att min kropp behövde en lugn promenad. Efter så stort matintag och enbart stillasittande, så behövde jag lite rörelse.

En timme senare kände jag mig både lättare och mindre övermätt. Vi lade oss i soffan och tittade vidare på the Handmaid's Tale (nu är vi i mitten av säsong 2).

Emil klarade bara av ett avsnitt denna gång, sedan tyckte han att den blev för mörk och svår att se. Jag gick och lade mig och somnade som en stock bara lite efter 21, medan han satt uppe och spela lite extra.