Kasta zoo under pizza-picknick

Jag hade valt att ta sovmorgon denna fredag, då det var klämdag och jag enbart hade besök kl. 11 samt kl. 13. Trots det vaknade jag vid åtta, och när jag vaknar finns det ingen anledning att ligga kvar i onödan.

Jag gick upp och klädde på mig när Emil sussade vidare, men underhöll mig innan jag stack genom att sätta upp lite lappar i lägenheten (säg: glöm inte matlådan, jag älskar dig osv osv).

Då jag hade massor av tid över tog jag en omväg till jobbet genom skogen, där fåglarna sjöng i osynkroniserad kör. Det var som att jag omringades av deras kvitter.

Då kände jag livet i mig. I t-shirt, bara ben och inbäddad i fågelsång. Kändes så fulländat!

Gick förbi ICA (där de sålde ut pepsi max för 10kr/flaskan!), kånkade med mig tre liter läsk (aj för axlarna men så värt). Lagom till det hade Emil vaknat och skickade respons på mina små kärlekslappar.

Till jobbet startade jag upp datorn, ensam på plats, kollade mailen och började jobba. Hade mitt besök kl. 11, gav vidare föräldrastöd, fördjupade tips och hemuppgifter till nästa besök.. och fick sedan ett återbud på 13-besöket.

Ja, vad fanns det då för skäl att stanna kvar ensam på jobbet? Jag tar helg! Promenerade tjugo minuter ned till Emils jobb och bestämde mig för att göra honom sällskap till 16, då han skulle få sluta.

Han hade det redigt lugnt i butiken - knappt några kunder alls! Vi underhöll oss med youtube, kramar och glasspauser.

Fast timmarna går långsamt i en tom butik. Jag hade en uppföljning efter min synundersökning på stan, så jag traskade upp dit. Sedan gick jag även och hälsade på Kerstin, Emils farmor, och satt och pratade där i en timme. Blev tvångsbjuden (ni vet, när en ödmjukt avstår men sedan står paketet där nyöppnat på bordet ändå) på ballerinakex och hallonsaft. Fint ändå.

När klockan blev 16 kramade jag Kerstin adjö och mötte upp Emil. Vi skulle hämta lite picknick-material, så vi gick till ät.!

En kort promenad till Vallarna och där spred Emil omsorgsfullt ut picknickfilten. "Perfekt!" peppade jag bakom mobilkameran.

Vi slog oss ned, öppnade upp pizzakartongen och plockade fram pepsin. Alltså sommarminnen!! Vi gjorde detta ett par gånger förra sommaren och det är några av mina bästa minnen.

Med gose du, Emil. Så himla fin. Kände mig så glad och sprallig och kär och tänk vilken underbar dag!!!!

Pratade, smaskade och fick sällskap av en mås.

När vi ätit upp plockade jag hemlighetsfullt fram zoo-påsen jag köpt lite tidigare, utan Emils vetskap. "Nu ska vi leka en lek!" hojtar jag, som är helt såld på alla sorts verbala lekar som gör att en tvingas tänka lite.

Det var riktigt svårt att få till en bra selfie när en blir bländad, konstaterade vi.

"Men vad är det för lek vi ska leka, då?".... Jo, såhär! (Jag drog till med något lite spontant). Vi ställer varandra frågor, om oss själva (säg: "nämn två saker jag var rädd för som barn" eller "vad hette min gammelfarmor, som jag nämnt den där gången för två år sedan?") ... Och OM man lyckas svara rätt, och bevisa att kan känner den andre, så får man chansen att fånga en zoo i munnen. En rätt besvarad fråga = en zoo-godis.

Vi satt/låg där i två timmar, pratade, testade varandra med olika kluriga frågor om oss själva, kysstes, tjuvåt zoo fastän vi inte lyckats svara rätt, försökte träffa varandras munnar, solade och bara tog det lugnt.

När klockan närmade sig 19 så tog vi oss hemåt. Kändes som att vi kände hela Nyköping när vi ständigt stötte på folk vi kände (både Stefan och Ninni, Emils mor, Emils bekanta och flertal av mina patienter i förbifarten). Alla njöt av den fantastiska sommarkvällen.

Vi traskade hem - Emil ledde sin cykel och jag gick bredvid. När vi kom hem kände vi oss redigt möra, så vi lade oss och fortsatte slötitta på en serie på Netflix.

Mumsade lite digestive och kardemummaskorpor och drack iskall saft.

Sedan somnade vi runt 23-tiden, så skönt!... Dagen efter, ja, då skulle vi få finbesök och även ut på äventyr tillsammans med Christer och Johanna..!