Florida: Dag 1, 16 timmars tröttsamt resande...

Klockan 02:30 ringde alarmet hos mig och Emil, och vi hade haft turen att somna nästan direkt vid 22. Så mer än 4 timmars sömn hade vi redan fått, hallelujah! Vi kastade i oss varsin banan innan vi blev upphämtade av Stefan, Ninni och Colin och började bilresan upp mot Arlanda.

Med vacker soluppgång i horisonten nådde vi slutligen Arlanda vid 04:30-tiden, checkade in och tog oss till vår gate.

Första flyget gick snabbt och smärtfritt. Ett litet 3-timmarsflyg till London, där vi mellanlandade. Jag och Emil köpte brittiska snacks i form av crunchie rocks (så goda!) och drack pepsi max med en svag bismak av klor.

Klockan 11 avgick vårt plan från London mot Florida. Då jag aldrig åkt långdistansflyg förut hade jag ingen aning om vad jag skulle förvänta mig - däremot fasade jag inför 10 timmars stillasittande med eventuell bristande stimulans. Som tur är började det bra: det fanns små tv-skärmar på varje stolsrygg.

Emils tv var en av få som inte fungerade, och Stefans tv hakade upp sig och hoppade fram och tillbaka i filmen. Rätt surt att känna att en betalat massor av pengar för något som inte fungerar (för alla), men ja... finns väl inget att göra.

Emil och jag tog en förmiddagstrött och osminkad selfie, och sedan försökte vi piggna till med godis och korsord.

Första två timmarna lyssnade jag på podcasts, sedan tittade jag på halva Mamma Mia-filmen på tv:n, sedan serverades flygplansmaten, sedan försökte jag sova lite, sedan lyssnade jag på musik, sedan.... blev det mer snacks.

Emil hade köpt flera påsar av grillchips, sourcream & onion och ostbågar, samt sportlunch. På bilden till höger skådar ni en barndomsfavorit och kanske världens bästa kombo - grillchips, ostbåge och chokladbit. Mmmm...!

Men att sitta still i mer än 12 timmar kommer ikapp en, och någonstans mellan Emils pringlesrör och min påse godis så började illamåendet kicka in. Kanske berodde det också på det förändrade lufttrycket, eller på den irriterande pojken bakom som upprepat satt och sparkade på min stolsrygg, eller på de återkommande luftgroparna, eller på det överflöd av flott, socker och fett som jag tryckt i mig under dagen utan någon som helst rörelse... Den sista timmen satt jag och försökte hålla tillbaka så att jag inte kräktes. Kändes nästan outhärdligt - som en riktigt rejäl åksjuka (fast i flygplan??).

När vi landade på amerikansk mark så ville jag kyssa marken. SÅ JÄVLA SKÖNT att vara av det där jävla flyget!!!!

Säkerhetskontrollerna vid ankomst på Orlando flygplats i Florida var hårdare än Londons och Stockholms avresekontroller tillsammans. Scanning med fingeravtryck, passkontroll och fotografering. Dessutom fick jag en härlig stämpel i passet - det var inte igår, inte!

När vi kom ut i luften så var det som att gå in i en het, fuktig vägg. BAM. Tropisk värme, jo jag tackar, jag.

Vi gick ned för att hyra hyrbil till vistelsen - en till Stefan, Ninni och Colin och en till mig och Emil. De tre valde en stor, vit pickup, medan jag sade "ge mig den minsta och smidigaste bilen ni har". Eftersom jag är över 25 år blev det jag som fick stå på vår hyrbil. Sedan hoppade vi in i bilarna, Stefan hojtade "följ mig!" och sedan var det bara rena rama kalabaliken (eller kändes så i alla fall!!!) ut på USAs gator.

Inte nog med att det var en helt ny bil för mig att köra (automatväxlad dessutom! så svårt för det), men också en helt ny omgivning med helt annan trafikkultur och fyrafiligt i varje riktning. Alltså jeeeesus vad mitt hjärta slog de första tio minutrarna när jag bara rent desperat försökte att inte tappa bort den stora vita pickup:en i trafiken.

Kom till slut in i det och kunde även titta ut och njuta av vyerna i Florida. Palmer, palmer, palmer, och så kantades vägarna av stora billboards med olika annonser, meddelanden och framför allt restaurangskyltar. Jag vet inte hur många McDonald's, KFC, Chick-Fil-A, Panda Express, Burger King, Denny's, Cici's, Arby's och Pizza Hut som vi körde förbi på vägen. Det kändes lite som taget direkt ut en film...!

En halvtimme senare än planerat (alltså kl. 19 amerikansk tid, kl. 01 svensk tid) kom vi fram till hotellet.

Vi checkade in och fick våra rum. Såhär ser Emils och mitt rum ut:  

(Med en bra säng och en galosch-säng. Dvs en säng som gnisslar öronbedövande så fort en rör sig i den.... Sån tur att vi sover tillsammans!... i den icke-gnisslande sängen, såklart.).

När vi landat lite så var resterande sällskap kalashungriga. Jag, som ätit både banan, en påse godis, tre småpåsar chips, en sportlunch, två äpplen och flygplatsmat + lidit av årets illamående bara timmarna tidigare var inte alls lika hungrig. Det enda jag kunde tänka mig äta var en milkshake. Ninni, Stefan och Colin (som ju faktiskt varit i Florida två gånger tidigare) föreslog Denny's.

Kom in på en restaurang där AC:n ven som kompensation för den klibbiga hettan utanför, och beställde en cola och en milkshake. Fick in en jättekreation, och lite senare även ett plåtglas med kommentaren "here you go, honey, some extra". 

För det är tydligen så det är i USA? INTE BARA får man en gigantisk portion - man får även "lite extra" på det. Haha. Jag kunde inte hålla mig för skratt. Välkommen, extrakilon!

Emil och de andra beställde varsin burgare medan jag surplade en av de tjockaste, godaste milkshakesen jag någonsin druckit. Herrejösses, Florida levererar på matfronten!

Jag smakade en liten bit av Emils burgare, som jag måste medge smakade riktigt bra (trots att jag var lite illamående). Kan även, med handen på hjärtat, säga att servitörer/-triser är precis lika pratglada och trevliga som på tv. 

När vi kom ut ur restaurangen så höll solen på att gå ned.

Trötta, möra men mätta så beslutade vi oss för att ta en kort visit in till en liten livsmedelsbutik - bara för att köpa på oss det viktigaste (=vatten, solkräm, hygienartiklar)... Kan dock säga att ögonen ploppade nästan ur skallen på mig när jag fick se chipshyllan...

... eller ännu värre - glasshyllan?!?! ALLTSÅ TÄNK ALLA BEN & JERRY'S JAG SKALL SMAKA HÄR.

Men inget sådant köptes nu - vi har ingen frys på hotellrummet och därför måste glassköpet planeras noggrant. Vi åkte istället hem och lade oss för natten.

Imorgon skulle Florida-äventyret börja på riktigt. Jag kan säga redan nu att jag kommer komma hem helt utmattad, solbränd och säkert 5 kilo tyngre.