När jag kom hem möttes jag av kramar och en sömndrucken röst som sade "åh, vad gott det vore med scones!"... Så det gjorde jag! Jag gjorde en klassisk vetescone till Emil, och en kanel- och kardemummascone till mig själv (Emil är inte lika modig på att experimentera).
Snackaaaa om att vi var mätta efter att mumsat den bastanta frukosten. Men det var lördag, och vi hade vår samhälleliga plikt att värna om! Medan Emil åkte och lämnade tillbaka Kerstins bil (nu är vi alltså billösa!) traskade jag in mot stan och så möttes vi utanför vallokalen.
Så förtidsröstade vi båda dagen innan valdagen och kände oss *jävligt* nyttiga. Så fint det känns att få göra sin röst hörd!...
Eftersom vi inte hade någon bil hade vi inget annat val (haha, pun intended) än att gå hem. Men det är lugnt, för det tar bara en halvtimme och det var en behaglig temperatur.
På något sätt kände vi oss härliga möra efter den promenaden, och tittade på The Handmaid's Tale. Helt fast.
Efter två avsnitt (alltså två timmar!) blev jag rastlös och uttråkad. Emil kände inget som helst behov att röra sig ur soffan. Min odelade rastlöshet blev grinighet, men på nolltid lyckades Emil muntra upp mig igen. Med gäll och tillgjord röst höll han busigt angry Pikachu framför ansiktet och pep "Angry Pika vill göra något med dig!... Vill du göra något med honom?"... Och då, trots grinighet, tvingade sig ett leende sig upp mot mitt ansikte, jag gav vika, skrattade och gav honom en kram.
Bestämde mig för att pussla. Angry Pika höll mig sällskap, men verkade inte helt nöjd med pusselresultatet....
Vid 17-tiden började vi slutligen bli hungriga igen. Tänk, att scones kunde hålla oss proppmätta i nästan 7 timmar... Det är en rejäl bedrift!
Då det fortfarande var relativt varmt ute bestämde vi oss för att ta årets premiärmål på balkongen. Hemgjorda högrevsburgare!
ALLTSÅ KOLLA SÅ GOTT, saliverar bara jag ser bilden igen. Aaarghghgh.
Sötpotatispommes, högrevsburgare, tryffelmajo, pepsi max. En fantastisk måltid.
På kvällen kände jag mig rätt tung och nedstämd över olika anledningar som jag egentligen inte har någon makt att påverka, vilket gjorde att jag låg i sängen och var allmänt kort i ton. Emil smög sig närmare och efter att vi pratat insåg vi att vi behövde mys.
Myset krävde dock att vi tog en promenad i regnet, han och jag, för att köpa glass. Jag fann de två sista caramel cookie fix som fanns kvar i hela Nyköping (skämtar inte, har letat i varenda butik men de verkar slutat säljas?!)… Säljs de fortfarande där ni bor???
Så med det blev det mys. och The Handmaid's Tale.
Låter som om det fanns något av en mellow ton over den här dagen? Hur är läget nu? Du kanske inte vill gå in på faktorerna som du inte har makt över? Verkar som om ni verkligen passade på att göra det bästa i matväg av den här dagen åtminstone!
SvaraRaderaMjo, mja. Hade en olustig känsla i magen hela dagen som inte riktigt gick att sätta ord på. Just nu är det bra, men ibland har man ju sådana dagar. Och då är det, som du säger, viktigt att kompensera i matväg ;)
RaderaJag har bara förtidsröstat en enda gång för jag tyckte inte att jag fick den rätta högtidliga känslan som jag får när jag röstar "live". Håller med Amandah om att dina ord andas vemod, hoppas det lättade lite av myset. Kram!
SvaraRaderaHaha, är det så? För mig tycks det bara lite samma sak. Nästan mer folk som förtidsröstade än det var på självaste valdagen här i Nyköping, lustigt nog! Stor kram!
RaderaKänner igen mig i att vissa dagar känns vemodiga utan en direkt anledning, jag kan ofta koppla det till min menscykel. Men tycker verkligen att man ska försöka göra det bästa av de dagarna, göra det man känner för, som att mysa ned sig med glass så som ni har gjort. Tror det är bra att låta vemodet ta plats ibland, att inte alltid dra på sig en glad fasad, utan att acceptera att man känner sig vemodig och göra det bästa man kan av situationen. Stor kram <3
SvaraRaderaSå himla himla sant, Louice. Stor kram <3
Radera