Nytt lönebesked och AW med liten räksallad

Tjenamors! Idag är det fredag! Tjoho på det!
Men först av allt tänkte jag att ni skulle få höra om min torsdag. Den var ju trots allt igår - och mina två kollegor och jag hade styrt upp att vi skulle på AW efter jobbet. Jag hade därför gjort mig lite extra fin även för idag.

Kanske var AW:n välbehövlig, eftersom idag var dagen vi skulle få besked om den nya lönen. Potten var satt till 2,3% för hela psykologstaben, och själv var jag väldigt orolig att få en lägre höjning än mina kollegor. Inte för att jag på något sätt presterar sämre eller arbetar mindre (inte en chans!!! snarare tvärtom??), utan snarare på grund av att jag kom in på en så hög ingångslön (vilket chefen på många sätt påpekat och som egentligen inte bör stå till grund för en senare sänkning men hej-en-vet-ju-aldrig).

När chefen ringde upp kl. 15 var jag så nervös att jag kände spritter i magen. När hon slutligen gav beskedet att jag skulle få min del av 2,3% så kände jag ändock en lättnad. Ja, egentligen tycker jag att jag förtjänar mer, men jag fick i alla fall inte en lägre höjning än mina kollegor. Phew!

Så en kan bara svälja och ta emot. Ingen av mina kollegor blev nöjda med sin höjning, och det är ju för att potten för landstinget är så låg. Det är ju så: landstingslöner suger.

Men nog om det - AW:n! Klockan 17 hade jag bokat bord för mig, Malin och Ann-Sofie på ät.

Där satt vi och spydde ur oss allt om våra samtal med chefen och det missnöje som landstingslönerna spred över arbetsplatsen. Och sen lite kort och gott om livet i allmänhet - jag berättade om Emils "nya liv" och de berättade vad som hände i deras respektive vardagsliv.

Nu, eftersom jag skulle till ät. tre (!!) gånger denna vecka, så ville jag passa på att beställa något annorlunda. Jag valde en räksallad, Malin en chèvresallad och Ann-Sofie musslor med pommes.

Men skåda min besvikelse när jag fick denna lilla tallrik till bordet. Kändes snarare som en förrätt. För 140 kronor?! Jag kunde slå mig i backen på att de brukar vara större.

Vi alla åt lite halvt skeptiska, och när tallriken var renskrapad var jag och Malin (som också fick en lika liten portion) fortfarande inte mätta. Jag kallade på en servitör för att förklara situationern (i.e KLAGA).

Tycker det är så sjuuuukt jobbigt att göra det. Speciellt på ställen jag gillar.... Men med skamsen blick lyckades jag ändå förklara att jag inte blev mätt och jag tyckte portionen var väldigt liten. Servitören höll med, och sade själv att en av deras huvudkockar var sjuk, och att salladerna egentligen inte skall se ut sådär. Han ursäktade sig för att kvaliteten sviktade, och att de inte alls har en ursäkt för att de skall se ut så.

För att gottgöra erbjöd han både nya maträtter, dessert och dryck. Jag suckade än en gång av lättnad för det fina bemötandet (det är inte lätt att ta kritik, men detta togs galant!), och bad om ännu en portion räksallad. Så jag fick alltså i min dubbla vad som syns på bilden - och då blev jag mätt!

Efteråt fick jag en kopp te också, vilket värmde gott i magen.

Ann-Sofie skyndade iväg till bussen för att hinna hem, medan jag och Malin tog en sväng in på Åhléns i gallerian. Samtidigt åkte Fredde och Emil (som varit ute och käkat asiatiskt) upp mot gallerian för att hämta mig.

Blev upphämtad av grabbarna och åt godis i Freddes bil medan vi åkte hem. De skulle spela vidare på ett TV-spel som de inte spelat på evigheter. (Fredde har ju varit lite MIA sedan han skaffat - och flyttat ihop med! - tjej.... som ni kanske märkt. Nu fick vi äntligen träffa honom igen!).

Jag låg i soffan i vardagsrummet och tittade på min franska serie ('Plan Coeur', eller 'Vad Hjärtat Vill Ha'), medan jag drack pepsi max och njöt av lugnet.

När Fredde åkte hem tittade jag och Emil på sista avsnittet av Wahlgrens Värld och skvallrade om Biancas lön och att hon har skaffat ny kille nu. Lite sånt där kändisskvaller, ni vet. Ja, vi har tydligen blivit ett sånt par.