På jobbet så övade jag på veckans utbildning om EPDS (hur våra BVC-sköterskor skall lära sig upptäcka förlossningsdepression hos nyblivna föräldrar) som jag och Malin skall hålla. Vid 10:30 pilade jag iväg för ett annat ärende.
Jag hade möte med de ansvariga för babysimmet på badhuset i Nyköping. Det var ett anspråkslöst möte som jag fick till via ett spontant mail, då jag fick ett plötsligt infall att jag vill börja babysimma igen!!!
Så mötet handlade helt enkelt om att de var intresserade av mig och vi skulle träffas för ett eventuellt vidare samarbete. Jag kom dit, hälsade i hand, fick se alla lokalerna (jag hade ju varit här i tisdags med Emil, MEN ÄNDÅ), höra om deras verksamhet och hela det kalaset.
Det gick så bra! De verkade redo att anställa mig på plats, och när jag föreslog mina arbetstider så skulle de försöka ordna det precis som jag önskade. Jag råkade även ge ett skamligt lågt löneanspråk (varför lär jag mig aldrig?!) men försöker strunta i vilket eftersom jag ändå får gratis gymkort + simkort på köpet. Hehe.
De gjorde upp en preliminärplan för att jag skall börja till hösten och hålla mina babysimsgrupper, och vi tog i hand att höras närmare sommaren. Var helt gladskuttig på vägen tillbaka till jobbet. Tänk att jag skall börja babysimma igen?!
Kom tillbaka till jobbet, hann slänga något i käften och sedan var det mer planering. Möte kring EPDS-utbildningen (skall hållas på torsdag)... Åh, jag är lite nervös faktiskt?
Klockan halv fem svängde Emil upp med minin och vi åkte mot Stockholm. Brumm-brumm!
Bilresan gick som en dans - trots regnblåst och rusningstrafik var det vår snabbaste resa någonsin upp genom hufvudstaden. Bara 1 timme och kvarten senare knackade vi på hemma hos Nathalie och hennes sambo Victoria, och fick hälsa på katten som de skall vara kattvakt till de närmsta sex månaderna (aka, den fulaste katten jag någonsin sett).
Oerhört svårt att ta bild på, dessutom. Smal och knotig som en pinne och ser ut att ha världens största gubbnos.
Vi var alla hungriga, och jag och Emil hade peppat inför att testa - enligt sägen - en av stans bästa napolitanska pizzerior med syrran och Victoria. 450 gradi!
Lokalen var smockfull (restaurangen tar inte bokningar) och trång. Ljudvolymen var högljud, brusig och ostrukturerad. Jag och Emil avskräcktes däremot inte - det viktigaste är ju hur maten smakar!
Tuffing till pojkvän, va!
Nathalie och Victoria satt mest och myste medan vi väntade på maten.
Det tog en stund för oss att få in pizzorna, men när vi väl fick det så drog vi för andan (i alla fall jag). Sällan en kan skåda så vackra pizzor i Sverige!
Vi alla högg in på studs. (okej, förutom jag och Emil som satt och tog tusen bilder först).
Jag hade beställt en margherita, Emil en capricciosa, Nathalie tog en vit pizza med salsiccia, friarelli, chiliolja och oliver och Victoria tog en chèvrepizza med honung och parmaskinka.
Men jag och Emil är ju så geniala att vi delar. Så vi båda får smaka av livets goda! (och jag norpar alltid extra basilika pga *livets ört*). Pizzorna var riktigt vassa! Bland de bästa jag ätit i Sverige. 8,5/10 (Emil vill ge dem en stark 9:a).
När vi ätit upp och var mätta och belåtna var vi tvungna att ta oss ut i kvällen som nu var fylld av snöyra och starka vindar. När vi blivit nekade två über (som vägrade ta sig in till Lidingö för att skjutsa hem oss på fem minuter) så insåg vi att vi var tvungna att härda ut.
För att orka hela vägen hem lockades vi av en snabbvisit på ICA för att handla godis till kvällen. Vi samlades framför Netflix med naturgodis, ostbågar och grillchips. Katten strök omkring i bakgrunden och lekte med sina leksaker.
Nattis och Victoria hade dessutom köpt en flaska pepsi max till oss. Mer optimal än så kan nog inte en kväll bli!
Wow! Avundas din energi. Jag jobbar inte ens 100% men är liksom trött ändå och skulle aldrig överväga att ta ett extrajobb om jag redan hade ett heltidsjobb hehe.
SvaraRaderaDu och Emil har inte funderat på att skaffa något djur? Hund? (känns inte som att ni är kattpersoner? haha)
Haha, jo, men så har det ju varit för mig tidigare! Men nu när jag jobbat i 1,5 år så känns det som att jag fått in knycket och det går lite mer på rutin, och jag blir liksom piggare. Vad jobbar du med nu?
RaderaHaha, nej, faktiskt inte. Vi älskar djur båda två, men samtidigt är vi för måna om vår frihet att resa, och våra möbler (Emil är livrädd för att möbler ska bli klösta eller smutsiga eller hårade på... även därför han tvivlar starkt på barn, som inte precis är "renliga" av sig, haha!). Plus att det finns så mycket djur i vår närhet, att vi är helt nöjda med att vara utan. :)))
Ja, precis, du har ju alltid haft många järn i elden haha! Jag jobbar som personlig assistent och lite som arkivassistent för tillfället, blir väl kanske allt som allt en 75-80% tjänst om man skulle slå ihop timmarna och jag skulle gissa :)
RaderaJo, djur är ju lika barn på det sättet haha. Både röriga och så får man mindre frihet till saker. Känner typ likadant med barn, alltså att jag har så mycket barn i min närhet att jag är ganska "mättad" men en katt skulle jag älska att ha. Hellre katt än barn hehe.
Assistent... Det låter som ett utmattande jobb också.. Men det kanske bara är mina fördomar :)
RaderaHaha, är det så? Har du planer på att skaffa en på riktigt? :D
Kan nog vara! Beror ju helt på vem/vilka man hamnar hos. Som personlig assistent jobbar jag natt på ett ganska lugnt ställe, men efter ett par nätter är man ändå rätt mör hehe. Arkivassistentjobbet fick jag ganska nyligen och har ff ganska mycket nybörjarångest så det tar tyvärr mer energi än vad jag vill, även om själva jobbet inte är så "utmattande" egentligen.
RaderaNää, inte just nu! Bor så litet. Delar en etta med min kille så här får vi inte plats haha. Men sen!!!!
Jo, det kan jag förstå..
RaderaMEN SHIT ALLTSÅ. Din pv måste ju vara helt galen i dig och din matlagningsmani..!